I-landsproblem 2.0

Jag gillar teman på saker och ting. Louise fick en riktig temapresent av mig. Hon gillar färgen grönt. Jag gick all in och körde på allt grönt. Den viktigaste bokstaven i tavlan var grön, lakan-setet var grömblommigt, ljusen var gröna, skålen var grön och dess innehåll bestod av godis med extremt hög halt med e-ämnen. Jag tror hon blev glad. Hon är värd vartenda paket i världen. Ja, hade jag varit miljonär hade jag köpt en hel grön äng till henne. Samt en grön resa till Malaysias djungel.


Bild:
Louise såklart. (Då ingen bra kamera finns i landet för tillfället är snygga kort en bristvara)
Skålen finns på Åhléns och är helt bedårande. Kan köpas för en mycket värdig penning. Fyll den med grönt godis och dina gäster kommer avundas din kreativa förmåga!

Ett annat tema här på bloggen är i-landsproblem. Jag har ett nytt och mycket irriterande därtill. Vi bor ju på 30 kvadrat och följaktligen leder detta till att det är korta avstånd i vår lägenhet. Från matbodet till köket är det 1,5 meter, från soffan till sägen är det tre meter men framförallt är det bara två meter mellan sängen och ytterdörren.
Detta leder till dramatiska upplevelser. Varje morgon faktiskt. Och sedan Eric har lämnat landet för att sova med krokodiler, räkna på bruttoexporter och bränna både det enda och det andra så har bara mitt problem eskalerat.

Varje morgon kommer GP dumpandes ner på hallgolvet. Varje morgon smäller brevbäraren i trappuppgångsdörren med full kraft. Varje morgon springer någon utanför min dörr (läs: precis bredvid min säng). Varje morgon flyger jag upp ur sängen. Varje morgon börjat jag svettas för att jag blir livrädd att det står någon i min lägenhet. Varje morgon måste jag luta mig ut ur täcket för att konstatera att det ligger en tidning på dörrmattan och inget annat hemskt har hänt. Varje morgon är en pers. Vad ska jag göra? Jag orkar inte mer.

Det kan även tilläggas att GP är en mycket trött och sjukt oinspirerande tidning. Om man inte gillar att veta vad mammor i Haga gör på vägen till dagis, tror att Sverige består av två företag; Volov och Saab, hejar på Frölunda och verkligen verkligen bryr sig om 2015 års is eller vill lära sin mer och västkusten fyrar.

Det var bara det. Nej jag är inte bitter. Jag är glad.


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback