Tack
Tack alla ni som följt mig under resans gång. Jag vet inte ritkigt vilka ni alltid varit, men statistiksiffrorna visar på att några har det iaf funnits. Jag älskar ordet och bilden. Jag har gillat att blogga men nu tänkte jag lägga det lite på is. Främst i väntan på nya äventyr. Jag hoppas ni gillat mina ord. Tack.
Det man väljer att skriva är viktigt, men det man väljer att inte skriva är minst lika viktigt.
Malaysia har givit mig mer än mycket annat. Att sammafatta och sammaställa tar för lång tid. Att försöka förklara ett halvår på några få meningar är meningslöst. Jag kan bara tacka för upplevelsen och hoppas på att mina ord beskrivit resan och visat vad jag upplevet. Tack, Malaysia.
Det man väljer att skriva är viktigt, men det man väljer att inte skriva är minst lika viktigt.
Malaysia har givit mig mer än mycket annat. Att sammafatta och sammaställa tar för lång tid. Att försöka förklara ett halvår på några få meningar är meningslöst. Jag kan bara tacka för upplevelsen och hoppas på att mina ord beskrivit resan och visat vad jag upplevet. Tack, Malaysia.
Klockan har slagit noll fem noll noll i Göteborg
Jag sitter med fyra tända ljus och dricker hemmagjort kaffe. I vårt hem. Med våra koppar och utan myror i kaffet eller ödlor som springer omkring på väggarna. Jag är hemma. Resan mot detta hem var behaglig och jag har nog aldrig känt mig piggare o gladare efter en flygresa. Det blev kärt återseende på Landvetter, skratt och tårar. Dock möttes jag av en vägg av chock när kylan trängde sig in i benmärgen. Kunde jag andas i denna kyla? I bilen när jag blickade ut över en snötäckt stad trodde jag att jag kände alla längst gatorna. De såg så bekanta ut. Så svenska.
Efter intagandet av en hel Grevéost flängde jag vidare till skolan. Kastades in på föreläsning och kramkalas. Handelshögskolans kaffe värmde mig och med UKM-pennor skrev jag anteckningar. Det kändes som jag aldrig hade varit borta från denna Handelsbubbla.
Efter intagandet av en hel Grevéost flängde jag vidare till skolan. Kastades in på föreläsning och kramkalas. Handelshögskolans kaffe värmde mig och med UKM-pennor skrev jag anteckningar. Det kändes som jag aldrig hade varit borta från denna Handelsbubbla.
Bangi - Kuala Lumpur - Bangkok - Köpenhamn - Göteborg.
Everything comes to an end
Jag minns min första dag i Malaysia. När jag åkte med taxi igenom Kuala Lumpur. Nu om två timmar så sitter jag i en Protonbil genom en solkysst storstad och väntar med spänning på att få spendera min första dag i Sverige på länge. Allt där emellan dessa två bilfärder är en lång och ljuvlig saga. En saga som gett så mycket och fått mig inse så mycket nya saker. Gett mig vänner för livet och små underbar historier jag kan dela med andra. Ett halvår är inte så mycket men oj vad man kan uppleva på några få fjuttiga månader bara genom att sätta sig i nya situationer. Jag har växt flera centimeter tror jag. Och jag älskar min nya längd.
Tack för allt, kära Malaysia. Vi ses snart igen.
Precis efter sista tentan var skriven blev vi inbjudna av UKM till en cermoni för utbytetsstudenter. Vi åt mat som vannligt och lyssnade på en högt uppsat man som pratade. Såklart var själva cermonin större än meningen med den.
Tack för allt, kära Malaysia. Vi ses snart igen.
Precis efter sista tentan var skriven blev vi inbjudna av UKM till en cermoni för utbytetsstudenter. Vi åt mat som vannligt och lyssnade på en högt uppsat man som pratade. Såklart var själva cermonin större än meningen med den.
Hälsoresan 2
Morgonprommenader, fruktfat, simma, mangoshakes, löprundor, armhävningar, tidiga kvällar, solskyddsfaktor, inga buckets, situps och iskaffe utan socker. Vi behövde rensa våra kroppar från det malaysiska sockerberoendet och återfå var kondition. Thailand var vår hälsoresa. Fast i matlandet Thailand kan det vara svårt ibland. Nu vaknar Kuala Lumpurs alla shoppingmalls och små stånd sakta till liv. Klockan är 09.11 och något säger mig att när dagen väl är slut kommer mina armar vara trötta av alla plastpåsar fyllda ned godheter.
Ett hav av visitkort
Asien älskar visitkort. Då påstår jag inte att resten av världen inte gillar visitkort. Men här väger visitkorten tungt. Vart din hand än vänder får du ett visitkort, som du ska enligt vett och ettikett i Malaysia mottaga med höger hand och studera med ytterst noggrannhet. Titta på det i minst 30 sekunder och nicka uppmuntrande. Jag har varenda plånbok och väska fylld med dessa små identifikationskort, som högtidligt beskriver personerna i frågas titel. Titel är viktigt.
Solen går ner - vi somnar, solen går upp - vi vaknar, där emellan läser vi böcker.
Livet på en pinne här i Thailand. (Om jag skulle förklara mig kärlek till soluppgångar och solnedgångar blir det nästan löjligt så jag skippar det, men på Koh Lipe är de vackra, precis som överallt där solen går ner).
"You eat, you live in Bungalow, you fly"
Speedboat och en klassisk longtailboat tog oss till Koh Lipe och det turkosa vattnet väntade runt hörnet. En liten bungalow blev vårt hem för tre dagar och fruktdrinkar ska konsumeras som aldrig förr. Precis likt smycksförsäljaren sa till oss när vi inte var intresserade av shopping; "you eat, you live in bungalow, you fly". Precis det ska vi göra. Äta, sova och flyga hem till Sverige om en vecka. Detta är vår paus, eller kanske förberedande period, innan verkligheten kommer ikapp oss. Vi har varit utan den i ett halvår.
En nationalpark, en Sandström och en Wilandh
Nattbussen till Thailand vaggade oss till sömns. Gränskontrollen passerades innan soluppgång och landet i norr var nu invaderat av två svenskar till. Efter att surfat lite på en iPad medan jag klippte mig bestämde vi oss att åka till Koh Tarutao, en ö som är en del av en nationalpark. Där var vi isolerade från verkligheten och nästan helt själva. Vi hyrde cyklar och letade upp kilometerlånga ensamma stränder, trekkade genom djungeln för att finna vattenfall och bikade upp och ner för branta backar. Känslan av att bada på en så-långt-ögat-kan-nå-strand med den djupa djungeln bakom sig är magiskt. Att se de thailänska fiskebåtarna juppa i fjärran är förträffligt coolt.
Vi var ensamma överallt, bortsett från några få varelser, eller snarare tusen varelser. Mygg och knott. De åt oss sönder och samman, de tog små köttbitar från våra ben. Så vi flydde till en annan ö. Men ack så vackert det var.
Vi var ensamma överallt, bortsett från några få varelser, eller snarare tusen varelser. Mygg och knott. De åt oss sönder och samman, de tog små köttbitar från våra ben. Så vi flydde till en annan ö. Men ack så vackert det var.
Vi ska besöka en välbekant granne
Nu åker jag och Astrid på semester. I väskan ligger pass, skönlitteräraböcker, svenska tidningar, solkräm, träningskläder, små korta shorts, inga byxor, inga powerpointanteckningar, en solhatt och thailänska bath. Hej Thailand!
En sista sida i boken
Igår var sista gången jag gick med nervösa steg till tentasalen på UKM. Jag satt där och kollade ut över femhundra malaysiska studenter. Personer jag delat universitet med i ett halvår. Men som jag inte känner. Personer som pluggar ihjäl sig till sina åtta kurser medan vi mest rest och främst njutit av tusen olika upplevelser. Blondast i salen satt jag och försökte samla tankarna och sammanfatta min tid på UKM. Eftersom vi först råkat få en tenta på malay hade jag 40 minuter i en tyst sal att tänka. Jag log mest hela tiden. Men den sammanfattningen kommer en annan dag.
Sista inlämningsarbetet inlämnat under en dörr. Sista gången jag åt en kiwimuffins i vår älskade kafeteria. Sista gången jag vandrade upp för bibliotekets trappor. Jag kastade precis alla anteckningar och läroböckerna är nu på väg i ett stort paket till Sverige. Dags att börja läsa nya böcker.
Sista inlämningsarbetet inlämnat under en dörr. Sista gången jag åt en kiwimuffins i vår älskade kafeteria. Sista gången jag vandrade upp för bibliotekets trappor. Jag kastade precis alla anteckningar och läroböckerna är nu på väg i ett stort paket till Sverige. Dags att börja läsa nya böcker.
Semester stavas med s frihet med f.
Tentan är klar. Festen avverkad. Sängen väntar. En hel termin har gått.
Undra hur det här kommer gå?
Imorgon har jag och Astrid sista tentan på UKM. Det känns konstigt att tiden gått så fort och det är svårt att samla tankarna. Jag kan sammafatta alla röriga tankar och dåligt pluggfokus med att det är svårt att plugga i detta land. Svårt på många sätt - annorlunda sätt. Om åtta timmar har vi marknadsföringstenta. Jag har aldrig pluggat så lite på någonting - av flera anledningar.
1. Professorn är dålig och vill egentligen inte undervisa
2. Vi har inte gått igenom någonting på lektionerna utan de har bara handlat om redovisningar
3. Precis innan jul fick vi reda på vad tentan handlade om
4. Jag har rest och Eric har varit här
5. Idag läste jag ett kapitel i boken, det var kul, jag lärde mig mer än på en termin
6. Jag har en känsla av att "professorn" inte ens kommer läsa svaren på frågorna (motiverande?)
7. Jag litar på gamla meriter (som jag antagligen kommer få äta upp imorgon)
Jag är nervös, men jag vet inte vad jag ska vara nervös för. Jag hänger inte riktigt med. Detta är oklart.
I KL idag handlade det mesta om mat. Både jag och Eric pluggade men underhöll oss med god mat mest hela tiden. Maten i detta land är underbar. Det motiverar mig och det är inte oklart.
1. Professorn är dålig och vill egentligen inte undervisa
2. Vi har inte gått igenom någonting på lektionerna utan de har bara handlat om redovisningar
3. Precis innan jul fick vi reda på vad tentan handlade om
4. Jag har rest och Eric har varit här
5. Idag läste jag ett kapitel i boken, det var kul, jag lärde mig mer än på en termin
6. Jag har en känsla av att "professorn" inte ens kommer läsa svaren på frågorna (motiverande?)
7. Jag litar på gamla meriter (som jag antagligen kommer få äta upp imorgon)
Jag är nervös, men jag vet inte vad jag ska vara nervös för. Jag hänger inte riktigt med. Detta är oklart.
I KL idag handlade det mesta om mat. Både jag och Eric pluggade men underhöll oss med god mat mest hela tiden. Maten i detta land är underbar. Det motiverar mig och det är inte oklart.
Ingenting får man ha i fred
Malaysia är ett fuktigt land. Våra rum består av betongväggar och betonggolv. I taket finns en fläkt som snurrar runt och runt. Men det blir aldrig riktigt kallt i rummet, heller aldrig riktigt torrt. När saker är fuktiga möglar de. Det händer med nästan allt. Ytligt pudermögel, men ändå mögel. Varje gång man kommer tillbaka till campus är det alltid lika intressant attt sa vad som möglat, eller ruttnat, denna gång. Senast var det mina nyinköpta skor. Välkommen hem till campus!
Two exams done - one to go
Ingen rast ingen ro. Efter intensivt pluggande på Pangkor, med lite inlägg av paddling, skaldjursfest och solfrossa, så for vi vidare till campus och jag skrev tenta i morse i en iskall tentasal tillsammans med tvåhundra andra. Det var ordbajs på högnivå - men det ska nog gå för sig. Nu pluggar vi på Starbucks igen. Nästa tenta väntar. På onsdag knackar den på - då har Eric redan landat i Sverige och det är två veckor tills jag kommer hem. Jag erkänner att jag längtar hem nu. Efter rena toaletter, myrfritt rum och svenk frukost.
Såhär såg det ut efter vår första finanstenta. Kaos i salen när alla skulle lämna in för då gällde de att snabbt kolla sina svar och jämföra. Idag var det nog lite mindre fusk då det sprang omkring massa vakter i salen och hela tiden kollade varje rörelse. De gömde till och med mitt svarspapper när jag utan baktanke hade råkat lägga det lite för synligt. En kille blev utkastad från tentasalen. Men det var ju bara en av tvåhundra. Bra jobbat, UKM!
Kunskap är som ett öppet hav, ser platt o banalt ut men under ytan finns massor
Vi pluggar, på en strand, hur mycket får man gjort då? Det är svårt att plugga i detta land. Jag saknar Handelsbiblioteket. Fast det kan man ju inte säga när man tittar ut över havet. Vi svettas ner våra böcker. Men jag kan inte ha de bättre. Jag och Eric är på Pangkor Island och firar!
