Välkommen till Malaysia, Maria!
Glad första advent!
En gång är ingen gång två gånger är en vana
Det byggs otroligt mycket här varje år, så frågan är vad hon kommer minnas. På nästan fem år har antalet höga byggnder fördubblats och hotellen flödar. Rooftopbarer och shoppingmalls. Bygghastigheten i Kuala Lumpur är otrolig att jag i smyg går och tänker att hela staden en vacker dag kommer sprängas. Den går på högvarv. Pausar aldrig, slösar så mycket engeri. Precis som när min dator blivit för varm och jag inte stängt av den på länge. Då slocknar den av sig själv och sätter sig i viloläge. Den pallar inte mer liksom.
Välkommen tillbaka min underbara vän. Jag är så lycklig att du kommer och hälsar på mig!
Ett annat sätt att undervisa på
I veckan kom vår fjärde professor tillbaka från sin pilgrimsresa till Mecka. Detta innebar att vi inledde vår första lektion med honom och vårt fjärde ämne: Ethics and Corporate Social Responsibility. Vi är bara sju i klassen, två kineser, en från Dubai, en från Iran och en från Saudiarabien och sen vi två nissar från Svedala. Det roligaste är självfallet att höra alla historier från de olika länderna. Kineserna berättade att i korsningar i Kina utan rödljus är det bilen med mest hästkrafter som får köra först, oberoende av vilken bil som kom först. På landsbyggden i Malaysia slåss man sällan på riktigt, man slåss virtuellt, genom att lägg två tomburkar framför sig på marken och skrika "This is your father, do you dare step on my father, ahhhh you stepped on my father, now I have to spit on your father..." och sen tampar och spottar man ikapp på varandras tomburkar. Samt att man i Saudiarabien säger "Insha´Allah" efter man bestämt en mötestid och hoppas på att mötet kommer bli av nästa dag. Vi berättade om dumstrutar i hörnet förr i tiden och fick understryka att man i Europa inte slår sina barn nu för tiden.
Men. Lektionen var väldigt speciell. I stora drag gick den till så att vi öppnade första sidan i kapitel ett. Sedan läste professorn Ahmad högt ur boken. Det han läste upp var bara det viktigaste och detta skulle vi markera med våra färgglada överstrykningspennor. Så höll vi på i tre timmar och kom ett kapitel fram i boken. Det är detta som kommer komma på tentorna, förklarade han, bara det som är markerat. Det andra tycker han vi ska läsa också - fast efter tentan "for your knowledge". Vi ska ha fyra småprov i detta ämne istället för final exam. Det är sant eller falsk-frågor istället för essäfrågor, han påstår att essäfrågor är "american style, not malaysian style". Första provet kommer vara 40 minuter långt. I 30 minuter ska vi svara på frågorna, i 10 minuter får vi kolla i boken för att se om vi gjort rätt. Det är ganska underligt att studera i detta land.
Det är helg för oss igen och det betyder ju såklart inflyttning till Chinatown, Kuala Lumpur. Nedan är lite bilder från Chinatown i Signapore. Det var så rent och uppstyrt i jämförelse med KL. Det luktade inte ens sopor eller oklar mat. Jag gillar vår malaysiska verion mer, den innehåller mer charm och äkta kultur.
Nu ska vi på Bergfest!
Vissa dagar minns man starkare och klarare än andra
Efter några dagar på Langkawi bestämde vi oss för att utforska Asien mer, Eric hade aldrig varit i Thailand, även om han hade lovat sig att aldrig åka dit, så övervann vi den prettotanken och tog färjan över till Koh Lipe. Jag kan ju säga att det var ett bra beslut - vilket ö! Vattnet var så turkost att jag fick ont i ögonen, stämningen var gemytlig och jag fick tillbaka min kärlek till detta land. Om vi hade svävat på moln innan så var detta nya moln oändligt stort och högt upp. Vi svävade nu på en annan nivå. Vi bara gick runt och skrattade men ibland blev vi helt tysta för att det inte riktigt fanns ord som räckte till. Den torsdagen var en av de bästa dagarna i mitt liv.
Av träning blir du stark
Nedanför oss finns en friidrottsarena byggd på åttitalet. Det har blivit många 400 meters varv runt runt. Vi planerar vår träning bra. På morgonen ska man helst springa efter halvåtta, för då börjar andra morgonbönen, men inte senare för så steker solen outhärdligt mycket. På kvällen ska man springa efter sju, för då börjar näst sista kvällsbönen. Att man ska springa under bönestund är för att minimera antalet folk på arenan. Efter halv åtta en vardag är jag, Astrid och Dan alltid själva och strålkastarna lyser upp våra bruna axlar.
På stadion springer alla typer av människor. Fotbollsspelarna, avdankade professorer, helmudderade tjejer i tjock träningsoverall och sjal, små killar i shorts. Men en sak har nästan alla gemensamt, de springer i myrsteg. (Väldigt svårt att förklara deras löpstil, men tänk som du gjorde myrsteg på dagis för att komma fram saktare och sen lägg till lite slowmotion löprörelser med armarna på det). Inte för att vi tre är löpgudar men man kan lätt få hybris där nere och tro att man är Bolt. Denna hybris gjorde att jag för nästan två månader sen anmälde mig till Göteborgsvarvet. Hoppas hybrisen är kvar när jag landar på svensk mark.
Efter solsken kommer regn men sen kommer solskenet alltid tillbaka igen.
Efter varierande solsken och regn lämnade vi metropolen och flög tvärs över landet till Langkawi. Checkade in uppe bland palmerna på en platt platt strand. Första dagen packade vi matsäck i min vattentäta väska och gav oss ut på jakt efter ensamma stränader och ödeladga öar. Vi fann vad vi ledade efter, även om Malaysia för tillfället bjöd på ruskigt regnväder fast med små solgimtar då och då. Kan ni tänka er att vi stundvis under vistelsen på vår öde ö frös? När åskan kändes för nära, och våra magar kurrade då en apa ätit upp halva vår matsäck, paddlade vi hem i stora och långa vågor. Vid strandkanten kom en dundervåg och sköljde över oss, inklusive alla våra saker. Den vattentäta väskan fick visa vad den gick för men handukar och saronger försvann ut i havet och sågs aldrig mer igen.
Solen kom, försvann, men kom tillbaka dagen efter. Först reste vi massa, nu pluggar vi massa, men sen ska vi resa igen. Precis som Eric, han kom, åkte hem, men kommer tillbaka igen. Efter regn kommer alltid solsken.
Vi levde storstadsliv bland pooler, roof top barer och överambitiösa prettodrinkar.
The day Eric walked the streets of Southeast Asia for the first time
Vi kramades hårt på flygplatsen. Kunde inte sluta skratta i taxin. Kunde inte vara mer än 3 centimeter från varandra när vi gick på gatan. Hoppade i hotellsängen. Trängde oss igenom till folkmassan i Chinatown. Grillade och kokade små spett vid ett bord mitt på gatan. Åt jättestark mat. Svettades. Åt bananroti från en gatustånd med pluffsiga kvinnor. Kollade när tornen släcktes för natten och vandrade sen sakta hem genom denna underbara metropol med så mycket kontraster.
Så såg dagen, då Eric anlände Sydostasien för första gången, ut. Och alla som varit någonstans här, framförallt backpackat genom många länder i denna region, vet att det är en speciell känsla här. Backpacking och kaotisk. Smutsig med charmig. Underbart och spännande. Turistigt men ändå inte. Genuint men uppstyrt. Falskt och äkta. Same same but different.
Det vanliga campuslivet är sig likt.
Det är svettigt när man går till skolan. Rummet luktar fortfarande betong. Maten är stark. Samt kineserna i klassen fuskar som vanligt. I kväll skrev vi vår första riktiga exam. I en stor sal med 800 små bord och stolar. Man fick inte äta i salen och air conditionen var på högsta speed. Den var faktiskt ganska svår, det var en multiple choice-tenta och de kan ju vara lite klurig. Det var dessutom ett ton med svåra engelska ord som läraren antagligen försökte imponera med.
Men det roliga (eller tragiska) hände efteråt. När vi insåg att vi hade varit de enda ärliga och kanske naiva studenterna som inte fuskat.. De andra skickade sms till varandra, skrev av, hade små ljud för de olika svaren, skickade bak svarspapprena osv. De är toppstudenter inom fusk. Vi är inte vana vid detta och man blir så förvånad. Jag skulle vilja dra det till att man blir riktigt arg. Själv har man kämpat med att lära sig allt i flera timmar medan man istället borde lagt tiden på att komma på det ultimata sättet att fuska. Självfallet är det jag i slutändan som lärt mig något och hur långt kommer man i livet på att skriva av? Men.. inte så kul när man själv kommer få hälften så många rätt som alla som andra. Vi får helt enkelt lära oss lite fler fuskknep.
I helgen ska vi skriva klart ett arbete på 30 sidor. Jag hade tänkt att copy-paste:a allt. Min motivation sjönk precis till noll.
Typ såhär arg är jag.
Hej då min stora kärlek
Eric och Cecilia intar Singapore.
Vi lever och frodas.
Riktig längtan går att bota med ännu mer längtan.
Det är fascinerande vad tiden går fort! Jag har ett trick för att den ska gå ännu fortare. Jag längtar. Jag längtar något extremt faktiskt, detta kan vara motsägelsefullt, men jag längtar så det knakar. Längtar på det där sättet att jag föreställer mig hur fantastiskt det blir när den dagen man längtar efter kommer. Allt man ska göra och hur allt kommer se ut. Längtan gör en lyckligare och när man är lycklig går tiden fort. När tiden går fort kommer dagen man längtar efter fortare. Ja ni fattar…
Det finns en person som jag är expert på att längta efter. Men vi är även experter på att längta tillsammans efter samma upplevelse eller dag. Vi älskar att planera och skapa små visioner i våra huvuden. Den personen kommer hit idag. Tio veckor har gått och just nu sitter han i ett vitt plan, mina geografikunskaper tippar att han just nu är över Kroatioen, från den kalla kontinenten till den varma. Jag sitter och äter lyxig hotellfrukost ocg försöker plugga, men koncentrationen är inte på topp. Välkommen till Malaysia, älskling!
En ensam tös väntar på julafton bland fruktstånd
Idag har jag pluggat på Starbucks, inhandlat min tredje solhatt i detta land, då jag glömt de två andra på bussar, tagit mig med taxi till en stor park och sprungit runt runt en liten sjö, svettats, frusit för det är bara 26 grader idag, betalat överpris på taxin så jag inte hade några pengar kvar efter löprundan och fick gå hem i solnedgången, skypat med Tessie (!) och mamma, gått till Starbucks igen och ätit muffin till middag. Jag har inte ätit malaymat på hela dagen för att vara redo när Eric kommer. Så vi kan frossa!
Ha en otroligt trevlig fredag. Jag saknar er så mycket där i Sverige. Det är kul att ni följer mig (om ni nu gör det). Puss och kram.
Igår åt vi middag på vår favoritställe, indisk mat. Naanbröden är som guld i munnen och kycklingen är som diamant. Dock är det alltid så mycket trafik under middagstid att det tar 2,5 timmar att åka dit från campus. Tänk att ni i Göteborg skulle åka till Malmö för att äta lite tyska korvar.
Buller och brak
Blixtar slår ner, mörkret lyses upp. Väggar skakar. Taxibilar dunsar i marken. Jag var rädd för åskan när jag lämnade Sverige. Vill alltid springa ut till bilen när jag hör att den är på väg. Vill packa min åskväska, som farmor alltid gjorde, den med juvelerna, viktiga papper och reservpengakassan. Drar ut alla kontakter och hoppas på att en eldboll inte ska flyga genom rummet eller längst golvet. Men här är jag härdad. På en av våra första lektioner åskade det så mycket att jag verkligen inte vad läraren sa. Efter ett tag tittade han undrande på oss och fråga "Something wrong?". Asiaterna bryr sig inte. De lyfter inte ens på ögonbrynet. Ur oss kommer det små ljud, eller högljudda skrik, varje gång vi ser en galen blixt slå ned. Jag har dock fått sluta hålla för öronen på lektionen, det kan uppfattas fel.
Såhär kan det iaf se ut. Från Luna Bar, Pacific Regency Hotel, en vanlig fredagskväll i oktober.
Kärlek > Pengar
Jag och Eric ska fira vår första julafton ihop, vårt andra nyår och inleda vårt tredje år tillsammans på en ö eller under ytan med massa fiskar. Jag hoppade i sängen av glädje när jag såg bokningsbekräftelsen dimpa ner i inboxen. Nu månadspendlar han till Malaysia och snart är 10 veckor längtan över. Tre dagar kvar nu och sen bara vänta i 37 dagar till du kommer igen min käraste.
Vi lär oss med tiden
Efter två hela månader i detta land och i Asien som min utgångspunkt finns det självfallet massa saker som sammanfattar och beskriver landet otroligt bra. Det finns saker man lär sig med tiden och nya beteenden man upptäcker. Små detaljer och stora skillnader. Vi människor fungerar ganska lika världen över men samtidigt kan man inte sluta förundras över skillnader och hur annorlunda en kultur kan framstå. Nedanstående påsåenden har ingen inbördes ordning och tar bara upp en bråkdel av vad jag egentligen vill ha sagt.
- Mat är viktigt. Matfrågan är den andra efter vart vi kommer ifrån som vi får besvara. "Can you eat malay food, do you like the food here?”
- Ta alltid med dig toapapper vart du än ska. Annars blir dagen lite jobbigare.
- Ceremonier och symboler är viktiga. Kulturen är stark och ska visas upp med en stor och maffig ceremoni. Även om det bara är en klätterställning som ska invigas.
- Ta alltid med dig en bok, saker tar tid och då är det trevligt med ett underhållande tidsfördriv.
- Boka aldrig något i förväg, du blir alltid lurad. Gå dit, fråga och förhandla dig fram till ett pris. Du kommer ändå gå därifrån lite lurad. Men det är så business fungerar.
- Jag har inte ätit med kniv och gaffel på två månader. Här används gaffel och sked. Fast främst äter man med händerna. Om man inte är lat och inte orkat tvätta innan - det är då man tar fram skeden. Så vi framstår som lata och smutsiga i skolmatsalen.
- För drygt ett år sedan skapades kampanjen och uttrycket ”1Malaysia”, för att ena alla i Malaysia och ta bort skillnader och grupperingar i samhället.
- Först tänkte vi att det var en trevlig kampanj, nu fårstår vi att den är nödvändig. Det finns ganska mycket ”hat" och skitsnack i detta land. Muslimer snackar shit om kineser. Indier baktalar muslimer. Kineser vill slå ner indier. Allt är ganska uppdelat. Även på pappret. När man fyller i en blankett i detta land får man fylla i Race: 1. Malay 2. Chinese. 3. Indian. 4. Other. strax efter man fyllt i kön.
- Åskan kan vara hur hög som helst och skakar både hus och spänger trumhinnor, ändå är det ingen som ens blinkar.
- Du vet aldrig om det du köper är äkta, falskt eller falsktäkta. You never now in Asia.
- Till frukost äter man nudlar eller ris. Kyckling och räkor. Ibland ägg och det känns ju trevligt. Vi äter yoghurt på rummet.
- Malayer storhandlar inte. De handlar lite hela tiden. 60 % av alla kunder på Tesco köper bara en vara åt gången.
- Facebook och sociala medier är extremt stort i detta land. Det är lite som man hoppade över en period på tio år. När man hade fasta telefoner och modemuppkoppling. Nu tutar man och kör upphöjt i hundra. IPones, iPads, taggningar hit och dit.
Två månder - tre månader kvar.
