Personer vi mött i Malaysia del 1.
Även denna är en sådan historia jag inte vet i vilken ände jag ska börja i. Meningar har formulerats i huvudet och tänks om. Jag ska berätta om en person, Ahmad, vår lärare i Ethics and Corporate Social Responsibility, han är runt 45 år, gift, har en son och djupt troende muslim. Han är fantastisk på ett annorlunda sätt. Man kan inte inte älska honom. Han är hyperaktiv och då menar jag av den extrema versionen men paradoxalt nog tar allt han gör tre gånger längre tid än för en vanlig människa, för han hittar tusen olika sidospår och kommer på små historier på vägen. Han pluggade sin PHD i USA och älskar det landet, även fast de flesta är kristna. Vi kommer ju alla, som han alltid uttrycker det, "from Eve". InsyaAllah!
Nu när vi kommer in på det religiösa kan vi lika gärna fortsätta. Ahmad är troende. Inte bara lite utan nog en av de mest troende människor jag träffat i mitt liv. Han är den som ropar ut de fem dagsbönerna över campus i högtalarna. En halvtimme innan det är dags att ge sig upp i tornet tjuter hans alarm på mobilen. Ingen vanlig ringsignal här inte, utan självfallet böner som diktas. Vi hade den första och sista lektionen idag på 7 veckor. Ahmad ska nämligen vandra till Mecka - pilgrimsfärden (Hajj) som varje troende muslim ska göra en gång i livet. Detta innebär att våra studier får vila ett tag. När jag bad honom ta lite fotografier för att visa oss, svarade han "Oh people are telling me that i just walked out of a cave". "I dont use digital cameras or Facebook". Att han inte använder Facebook kanske inte låter som kors i taket, förlåt kors kanske inte var ett bra ordval, men alla här använder verkligen facebook på en helt annan nivå. Lärarna kommunicerar och stalkar sin elever. InsyaAllah!
Idag hade vi lektion, eller vi rättare sagt vi skulle ha lektion, men istället planerade vi när vi skulle ha alla ersättningslektioner. Självfallet med tiotusen olika sidospår. Jag fick lite smått panik av alla ineffektivitet och började ta över, med almanackan i högsta hugg, Astrid blev så frustrerad att hon fick ägna sig åt färgläggning i någon bok för att inte tappa greppet. Helt plötsligt kommer han fram med en liten inplastad bok. Det föreställer ett huvud med massa ärr och en människa i en operationssal. Det är Ahmad, han har råkat ut för en hjärnblödning för flera år sedan. Han överlevde och övervann en förlamningen. Han berättar om magiska stunder när han med hjälp av en 90 miljoner dyr maskin kunde med bara viljan röra sin förlamande arm. Plötsligt förstår man hans djupa tro, men samtidigt är det svårt att skilja på mirakel och fakta för en realist som mig. InsyaAllah!
Första gången blev han så exalterad över mig och Astrid (!) att han var tvungen att ge oss massa böcker om Islam. Vi tog tacksamt emot dem och lovade att läsa böckerna skrivna av hans kusin - en välkänd författare. Tydligen. Iaf med Ahmad mått. Astrid hade precis gått in i en betongvägg så hon hade lite svårt att ta in allt - jag däremot gick precis in i en religiös vägg och hade lika svårt att smälta allt. Vi satt tysta. Ännu mer tysta blev vi när han formulerade:
- ”I believe in God’s creation and call my students brother and sisters, but the ones who believe in Darwinism, you know Darwinism!? I don´t call my brothers and sisters, but you belive... "
- "Oh we actually belive in..."
- "Oh good, you are my sisters, hi sisters".
Nu är vi brother med Ahmad och han är sister med oss. InsyaAllah!
"Thanks a quadrillion" for readning my blog.
Nu när vi kommer in på det religiösa kan vi lika gärna fortsätta. Ahmad är troende. Inte bara lite utan nog en av de mest troende människor jag träffat i mitt liv. Han är den som ropar ut de fem dagsbönerna över campus i högtalarna. En halvtimme innan det är dags att ge sig upp i tornet tjuter hans alarm på mobilen. Ingen vanlig ringsignal här inte, utan självfallet böner som diktas. Vi hade den första och sista lektionen idag på 7 veckor. Ahmad ska nämligen vandra till Mecka - pilgrimsfärden (Hajj) som varje troende muslim ska göra en gång i livet. Detta innebär att våra studier får vila ett tag. När jag bad honom ta lite fotografier för att visa oss, svarade han "Oh people are telling me that i just walked out of a cave". "I dont use digital cameras or Facebook". Att han inte använder Facebook kanske inte låter som kors i taket, förlåt kors kanske inte var ett bra ordval, men alla här använder verkligen facebook på en helt annan nivå. Lärarna kommunicerar och stalkar sin elever. InsyaAllah!
Idag hade vi lektion, eller vi rättare sagt vi skulle ha lektion, men istället planerade vi när vi skulle ha alla ersättningslektioner. Självfallet med tiotusen olika sidospår. Jag fick lite smått panik av alla ineffektivitet och började ta över, med almanackan i högsta hugg, Astrid blev så frustrerad att hon fick ägna sig åt färgläggning i någon bok för att inte tappa greppet. Helt plötsligt kommer han fram med en liten inplastad bok. Det föreställer ett huvud med massa ärr och en människa i en operationssal. Det är Ahmad, han har råkat ut för en hjärnblödning för flera år sedan. Han överlevde och övervann en förlamningen. Han berättar om magiska stunder när han med hjälp av en 90 miljoner dyr maskin kunde med bara viljan röra sin förlamande arm. Plötsligt förstår man hans djupa tro, men samtidigt är det svårt att skilja på mirakel och fakta för en realist som mig. InsyaAllah!
Första gången blev han så exalterad över mig och Astrid (!) att han var tvungen att ge oss massa böcker om Islam. Vi tog tacksamt emot dem och lovade att läsa böckerna skrivna av hans kusin - en välkänd författare. Tydligen. Iaf med Ahmad mått. Astrid hade precis gått in i en betongvägg så hon hade lite svårt att ta in allt - jag däremot gick precis in i en religiös vägg och hade lika svårt att smälta allt. Vi satt tysta. Ännu mer tysta blev vi när han formulerade:
- ”I believe in God’s creation and call my students brother and sisters, but the ones who believe in Darwinism, you know Darwinism!? I don´t call my brothers and sisters, but you belive... "
- "Oh we actually belive in..."
- "Oh good, you are my sisters, hi sisters".
Nu är vi brother med Ahmad och han är sister med oss. InsyaAllah!
"Thanks a quadrillion" for readning my blog.
Kommentarer
Postat av: Amie
Jag gillar det faktum att lärarna stalkar via facebook. Här har ju ingen fb, vilket iofs är liiite skönt då alla kommer fram och presenterar sig som "Hej jag heter Jack/Stephanie/Sandy/Crystal eller något annat skumt/halvporrigt amerikanskt namn, får jag bli din kompis??) Istället tycker de att jag ska joina "RenRen" som är kinas motsvarighet till f-b.Njaee, eller inshallah! Förresten så måste du guide mig till alla grymma beacher i malaysia, ser underbart ut!
Trackback