Bali? Inte Bali?
När vi var på Bali 2007 var det fantastiskt vackert, festligt och stökigt.
Jag kom och tänkte på Bali idag när jag hörde destinationen droppas bland några tuffa Handelsstudenter.
Jag har nog en liten hatkärlek till den ön. Det var kul men stökigt. Är det den typ av resa jag vill uppleva igen? Vill jag dricka öl på stranden och festa loss natten lång för att sedan surfa och simma i bakisångorna? Eller vill jag hajka, kriga upp och ner för berg, paddla ut på äventyr och finna ensamheten?
Vad säger du Marris? Vad ska vi prioritera?
Jag kom och tänkte på Bali idag när jag hörde destinationen droppas bland några tuffa Handelsstudenter.
Jag har nog en liten hatkärlek till den ön. Det var kul men stökigt. Är det den typ av resa jag vill uppleva igen? Vill jag dricka öl på stranden och festa loss natten lång för att sedan surfa och simma i bakisångorna? Eller vill jag hajka, kriga upp och ner för berg, paddla ut på äventyr och finna ensamheten?
Vad säger du Marris? Vad ska vi prioritera?
Stora vågor var det iaf.
Hello Africa!
Idag serverade jag hejdå-gröt till Eric. Vi pussades en massa hejdå-pussar. Vi hejdå-kramades och hejdå-vinkades. And off to Africa he went. Facinerande hur kul de kommer ha det. Det ska nämligen leta material till sin uppsatsskrivning om Ghanas handelsmönster och träffa betydelsefulla människor i landet. Eller kul kanske var fel ordval. Facinerande vad lärorikt det kommer vara för dem. Och inte tala om nivån på äventyr. Och äventyr gillar vi ju.
Jag fick en blomma innan han åkte som jag fick i uppgift att ge lika mycket kärlek till som om det vore han som mottog den. Detta ska jag klara av. Är något vi är någorlunda bra på så är det att skicka kärlek på distans. Det är jobbigt och inte optimalt men man överlever alltid. Förresten är den där blomman gul. Vackert gul.
Jag fick en blomma innan han åkte som jag fick i uppgift att ge lika mycket kärlek till som om det vore han som mottog den. Detta ska jag klara av. Är något vi är någorlunda bra på så är det att skicka kärlek på distans. Det är jobbigt och inte optimalt men man överlever alltid. Förresten är den där blomman gul. Vackert gul.
Reslusten är obotlig.
Just nu har jag en sådan obotlig reslust.
Allt jag gör har en koppling till resor:
Eric åkter til Ghana imorgon = Jag googlar om Ghana.
Jag extrajobbar på Forex idag = Jag räknar massa olika valutor.
Jag jobbar dessutom på Landvetter = Jag pratar med turister och resglada svenska.
Jag vill åka till London över påsken = Jag letar billig Ryanairresor och svär över dåliga tider.
Jag ska åka och hälsa på bästa Ebba i maj = Jag letar efter enklaste sättet att ta mig till Hollands motsvarighet till Lund.
Snart är sommaren här och sista tentan skriven = Jag letar resor till mig och mina vänner.
Snart börjar terminen i Malaysia = Jag leter efter enkla och billiga sett att åka dit på.
Jag längtar så till Malaysia = Jag scannar kartor och leker med Google Maps.
Var än Eric kommer befinna sig i höst så ska vi bocka av en av våra drömmar, vi ska resa runt i minst sex veckor och äventyra = Jag letar coola och äventyrliga resemål i Asien.
Jag planerar inför en massa weekends i höst, då jag har vänner i både Shanghai, Hong Kong och andra platser i näraheten av Kuala Lumpur
Jag längtar lite smått til julen = Jag försöker övertala min familj att komma och hälsa på mig då
Jag saknar mina vänner/familj = Jag köper biljetter på SJ hem till huvudstaden.
Åh vad jag älskar att resa. Och något av det bästa mer resorna är kartorna jag får leka med. Jag älskar kartor nästan precis lika mycket.
En liten uppdatering efter påpekande från yttre håll:
Jag ska åka till Skåne med Louise = Jag letar roliga platser i Skåne jag inte sett
Jag vill bli imponderad = Jag ska åka till Louise i Italien när hon kan flytaden italienska.
En söt prinsessa blev till salt ost.
När man fyller år får man ibland paket. Paket som är mycket fina. Jag gillar paket som är till användning men är i sådan kaliber att man kanske inte tar sina sista CSN-slantar och köper det själv.
Jag fick en sådan present av Louise i fredags. Det var något jag önskat mig länge. Inte för att jag bakar särskilt mycket, mest för att jag gillar prylen i sig. Och det är minst lika viktigt, om inte viktigare.
Jag fick ett tårtfat, eller kakakupa, eller glasuppläggningsfast, eller brödförvarare eller en ostbricka. Bra pryl har många namn. Ja en ostbricka var precis vad det blev på lördagskvällen. Först på fredagen kom den fylld med en vacker, festlig, romantisk, söt och underbar prinsesstårta och sen förvandlades den till en cool, snyggt, romantisk och praktiskt ostbricka. Fylld med salta kex istället för söta sockerkaksbottnar. Möglig ost istället för krämig grädde.
Det ni!
Jag fick en sådan present av Louise i fredags. Det var något jag önskat mig länge. Inte för att jag bakar särskilt mycket, mest för att jag gillar prylen i sig. Och det är minst lika viktigt, om inte viktigare.
Jag fick ett tårtfat, eller kakakupa, eller glasuppläggningsfast, eller brödförvarare eller en ostbricka. Bra pryl har många namn. Ja en ostbricka var precis vad det blev på lördagskvällen. Först på fredagen kom den fylld med en vacker, festlig, romantisk, söt och underbar prinsesstårta och sen förvandlades den till en cool, snyggt, romantisk och praktiskt ostbricka. Fylld med salta kex istället för söta sockerkaksbottnar. Möglig ost istället för krämig grädde.
Det ni!
Tack kompis.
En lördag värd att minnas.
I lördags var en sådan där fantastisk dag. Vi vaknade av att solen gassade rak in i lägeheten, det luktade sommar och dragspelsmannen nedanför huset var redan igång.
Vi gjorde oss snygga i solgöasögon, skarfar, nya vårkläder och knatade ner längs Linnégatan.
Vi käkade en ganska fruktansvärd frukost, men solen, vårt lyckliga humör och kaffet gjorde att vi inte kunde bry oss mindre. Eller nej det var en överdrift, vi fick rysningar av hur äckligt en "macka" kan vara och visst blev vi besvikna men det var bara att bita i den sura mackan och strosa vidare.
Vi prommenderade över broar, kullerstenar och rep. Vi höll i handen.
Vi anlände Hisingen och såg efter några kilometer den vackra Biltema skylten.
Vi stormade in och fann vår skatt.
Svetten Junior var ett faktum. Och så han hade väntat på oss.
Vi skruvade och trixade.
Vi cyklade därifrån lyckliga som få.
Vi shoppade parfym.
Vi käkade nästan rå oxfilé och till de serverades det gottgott argentinskt rödvin.
Dagen var ett faktum.
Ibland är det bra att fylla år.
Vi gjorde oss snygga i solgöasögon, skarfar, nya vårkläder och knatade ner längs Linnégatan.
Vi käkade en ganska fruktansvärd frukost, men solen, vårt lyckliga humör och kaffet gjorde att vi inte kunde bry oss mindre. Eller nej det var en överdrift, vi fick rysningar av hur äckligt en "macka" kan vara och visst blev vi besvikna men det var bara att bita i den sura mackan och strosa vidare.
Vi prommenderade över broar, kullerstenar och rep. Vi höll i handen.
Vi anlände Hisingen och såg efter några kilometer den vackra Biltema skylten.
Vi stormade in och fann vår skatt.
Svetten Junior var ett faktum. Och så han hade väntat på oss.
Vi skruvade och trixade.
Vi cyklade därifrån lyckliga som få.
Vi shoppade parfym.
Vi käkade nästan rå oxfilé och till de serverades det gottgott argentinskt rödvin.
Dagen var ett faktum.
Ibland är det bra att fylla år.
En bild som säger allt.
Denna bild säger allt om min lycka nu. Både i materiella ting och i psykisk lycka.
Återkommer varför. Glad måndag Cecilia! (och Louise). För jag tror inte det är någon annan som läser detta. Eller?
Återkommer varför. Glad måndag Cecilia! (och Louise). För jag tror inte det är någon annan som läser detta. Eller?
Göteborg är vackert. Ibland.
Sverige är vackert. Stockholm är vackert. Göteborg är också vackert. Iaf ibland. Kranar är ganska fula. Men i Göteborg blir de liksom fina.
Multitasking
Jag ligger hemma i min säng och väntar på att min kommunikationsgrupp ska komma hem till mig (Stort SJ-projekt ska avverkas denna vecka med presentation på min B-day). Men i sängen denna morgon är det multitasking som gäller. Jag läser SJs årsredosvisning, medan jag ringer SAS, samtidigt som jag sminkar mig och skissar på PowerPoint samt äter frukost och dricker svart svart kaffe. Just det alvedon äter jag också. Sjukt oklar sjukdom har knackat på. Men det ignorerar jag just nu.
Men främst drömmer jag efter värmen. Det är iskallt här hemma. Eller kan det ha något att göra med lätt sjukdom?
Jag drömmer efter värme och blåttblått hav. Jag drömmer efter att vandra i djungeln med Eric. Jag drömmer efter storstadsshopping med Marris. Jag drömmer efter linnen och shorts. Jag drömmer efter att klaga på hur himla varmt allt är. Jag drömmer om att inte kunna dricka kranvatten. Jag drömmer om att landa i chockvärmen och stiga ut ur planet för att sedan kippa efter luft. Jag drömmer om trånga gator och billig mat som smakar något annat än salt och peppar. Jag drömmer om falska solglasögon som man kan köpa för 5 ringit. Jag drömma till och med om svettringar under armarna.
Fast just nu kan jag nöja mig med svenk vår. Typ 15 plus och ballerinaskor. Det räcker för mig det också.
Men främst drömmer jag efter värmen. Det är iskallt här hemma. Eller kan det ha något att göra med lätt sjukdom?
Jag drömmer efter värme och blåttblått hav. Jag drömmer efter att vandra i djungeln med Eric. Jag drömmer efter storstadsshopping med Marris. Jag drömmer efter linnen och shorts. Jag drömmer efter att klaga på hur himla varmt allt är. Jag drömmer om att inte kunna dricka kranvatten. Jag drömmer om att landa i chockvärmen och stiga ut ur planet för att sedan kippa efter luft. Jag drömmer om trånga gator och billig mat som smakar något annat än salt och peppar. Jag drömmer om falska solglasögon som man kan köpa för 5 ringit. Jag drömma till och med om svettringar under armarna.
Fast just nu kan jag nöja mig med svenk vår. Typ 15 plus och ballerinaskor. Det räcker för mig det också.
Fast det vore ju ganska trevligt med malaysisk sommar också.
Rått är gott.
Ibland är jag bara allt för töntig. Jag brukar nämligen tycka att jag är för tuff för att använda recept. Jag har väldigt svårt att googla fram ett recept och sen göra exakt som det står. Vilket bara är idiotiskt. Recept är ju skapade för att någon lagat någonting någon gång och insett att "fy-i-helvette-vad-gott-detta-är", det måste jag dela med mig.
Jag fick känna på min töntism igår morse när jag skulle överraska Eric med pannkakor på sängen. Eller överraska och överraska, jag hade ju redan berättat att jag skulle göra det kvällen innan så han skulle somna med tanken vilken fantastisk pannkaksflickvän han har. Typ.
Självfallet använde jag inget recept, jag gick på känsla. Lite ägg, lite mer mjök och lite mjöl. Massa salt och massa socker. Och pang i med smält smör så att de skulle bli lite feta. Smaken blev faktiskt fröträffligt god, dock var konsistensen inte den bästa. Pannkakorna var svåra att steka, de blev klibbiga och mjölkiga. Men gott var det. Litemer specialpannkakor skulle man kunna säga. Med extrasaltat smör, rökt skinka och svartpeppar till blev det ännu bättre. Eric åt bara med sirap. Fy - ingen hit.
I fredags åt vi något av det bästa som finns. Råbiff. Eller denna gång blev det faktiskt halstrad råbiff.
Mald nötfärs, ägg, Nisses senap, kapris, massa lök, kokta rödbetor, saöt, peppar, lite cayennepeppar. Till det hemmagjort kryddsmör (en hit är korriandersmör) och bakpotatis.
Jag fick känna på min töntism igår morse när jag skulle överraska Eric med pannkakor på sängen. Eller överraska och överraska, jag hade ju redan berättat att jag skulle göra det kvällen innan så han skulle somna med tanken vilken fantastisk pannkaksflickvän han har. Typ.
Självfallet använde jag inget recept, jag gick på känsla. Lite ägg, lite mer mjök och lite mjöl. Massa salt och massa socker. Och pang i med smält smör så att de skulle bli lite feta. Smaken blev faktiskt fröträffligt god, dock var konsistensen inte den bästa. Pannkakorna var svåra att steka, de blev klibbiga och mjölkiga. Men gott var det. Litemer specialpannkakor skulle man kunna säga. Med extrasaltat smör, rökt skinka och svartpeppar till blev det ännu bättre. Eric åt bara med sirap. Fy - ingen hit.
I fredags åt vi något av det bästa som finns. Råbiff. Eller denna gång blev det faktiskt halstrad råbiff.
Mald nötfärs, ägg, Nisses senap, kapris, massa lök, kokta rödbetor, saöt, peppar, lite cayennepeppar. Till det hemmagjort kryddsmör (en hit är korriandersmör) och bakpotatis.
En detaljsymfoni på 30,8 kvadrat.
Detaljer är det bästa jag vet. Överlägstet kan en detalj göra allt eller ingenting. Tänk på ett helt vitt papper och sen klickar du en liten liten liten blå prick i det ena hörnet. Fatta vad den pricken skapar.
Nu sitter jag och luktar på (eller luktar och luktar, det stinker mer, således stinker jag också) pannkaksosen medan jag väntar på att jag och Louise ska ut i den strålande vårsolen för att fota detaljer. En detaljrik dag helt enkelt.
Detaljer från N17, världens mysigaste 30,8 kvadrat.
Nu sitter jag och luktar på (eller luktar och luktar, det stinker mer, således stinker jag också) pannkaksosen medan jag väntar på att jag och Louise ska ut i den strålande vårsolen för att fota detaljer. En detaljrik dag helt enkelt.
Detaljer från N17, världens mysigaste 30,8 kvadrat.
Tja.
Halo Malaysia akan kita akan bertemu lagi.
Hej Malaysia, snart ses vi igen.
För snart fyra år sedan landade jag med mina två närmaste vänner i ännu en asiatisk stad. En stad vi inte visste mycket om förutom att AirAsia hade sitt huvudkontor här. Vilket innebär tusen och åter tusen billiga asiatiska flyg som ständigt landar på Kuala Lumpur International Airport. I fem av alla dessa plan som någonsin landat på denna flygplats satt vi, fem vackra dagar i våra liv. Våra ben var ihopkurade för att få plats, vi hade pirrande magar och en oändlig stor frihetskänsla i kroppen. Vi var 20 år och förhoppningsfulla. Kanske trodde vi till och med att vi var odödliga.
Jag minns att en av dagarna var den första juli. När jag landade där på Kuala Lumpur International Airport den första juli 2007 kunde jag aldrig i hela min djupa fantasi tro att jag första juli 2011 skulle landa på exakt samma asfalt. En asfalt tillhörande min nya hemstad.
Hej Malaysia, Kuala Lumpur, Bangi - i höst är det du och jag.
Dedikerat min stora bloggudinna.
Min kära vän Louise Laurenius är fin. Hon är bra på att skriva. Hon är bra på att skratta. Hon är bra på att snusa. Hon är bra på att göra mig glad. Hon är bra på att be om ursäkt när hon skriker till mig i telefonen. Hon är bra på att plugga. Hon är bra på att vara LLLL. Hon är bra på att hoppa. Hon är bra på att göra roliga saker med. Hon är bra på att hälsa på mig i Malaysia. Hon är bra på att göra smoothies. Hon är bra på att bjuda på italienska viner. Hon är bra på att städa. Hon är bra på att steppa. Hon är bra på att leva. Hon är bra på italienska. Hon är bra på att blogga. Hon är bra på att gå till Fokus. Hon är bra på att komma ihåg saker. Hon är bra på att foto. Hon är bra på att driva. Hon är bra på att driva med. Hon är bra på danska. Hon är bra på att vara min vän. Och nu ska jag blogga för henne också.
Kanske bara för henne. Och för att det är så kul att skriva.
Jag har glömt hur kul det är. Vad hände med journalist-Cecilia?
Vad har hänt med Cecilia Esk?
Kanske bara för henne. Och för att det är så kul att skriva.
Jag har glömt hur kul det är. Vad hände med journalist-Cecilia?
Vad har hänt med Cecilia Esk?
Jag fick ett ryck...
.. att jag skulle återuppta min blogg. Dels för att jag ska blogga från mitt nästkommande äventyr.
En termins studerande i Malaysia!
På återseenden. Detta måste jag ju lösa.
Puss.
En termins studerande i Malaysia!
På återseenden. Detta måste jag ju lösa.
Puss.