Ibland.

Ibland när man fått smak för något så vill man liksom göra det hela tiden. Ibland får jag för mig att jag verkligen gillar att läsa. Då läser jag. Ibland får jag för mig att morgonpromenade är min grej. Då knatar jag. Ibland gillar jag inte ens grillat, bara för att pappa blir som besatt när det är sommar. Vi grillar allt som är i sådant skick att det inte ramlar ner mellan gallret. Eller förresten, vi grillar fan saker som ramlar ner med, typ små smala grå korvar. Och då äter jag kokta köttbitar istället.

Nu har jag legat lite lågt med att tillfredställa mig själv när det gäller mitt skrivaden. Jag vet egentligen inte vad jag har sysslat med. Eller vet gör jag ju. Men hur har jag hållit mina händer i styr. Jag har antagligen bokat för många bilar på Europcar och knappat för mycket på siffror de senaste veckorna att jag helt glömt att det faktiskt finns bokstäver.

Men för att göra en liten kort resumé över vad som hänt.

Uppdatering 1.
   Jag har visst gått och slutat skolan. Jag är inte längre i det pluggade stadiet i livet. Jag borde kanska sakna det, eller känna någon sort tomhet, eftersom jag alltid varit en sådan som gillat skolan. Jag har tyckt det var rätt skönt, slappt och underhållande. Men jag känner just nu ingenting.

Uppdatering 2.
   Den 2 juni var en kanon dag. Studenten. Egentligen så behövs inte så mycket mer. Det är en dag. En vanlig dag med extra stor betydelse. En vanlig solig fredag då vackra själar samlades och drack skumpa i solen i Humlan. Tog massa foton på varnandra och log åt allt. Det var en blöt dag, av skumpa, tårar, öl, svett, tzatziki, mormors tårar och en massa människor som betytt, betyder och kommer betyda mycket. Altanen hemma var av riktig känsla. Dagen var som en dvala. En underbar dvala när jag kände mig som en duva. Det var årets lääängsta dag. Egentligen borde det väl känts som om den var för kort. Men jag tog tillvara på varje minut, sprade det i minnet och log. Hej då, Östra!

Uppdatering 3.
   Tyskland, öl och blågult.
Som fortsättningen från i våras så skulle VM-festen börjas om på nytt. Med åtta andra tog vi vår packning och drog. Mot tysklandet och allt som innebar en fotbollsresa i allra största och bästa klass. I bussen ner spelades gamla godingar till låtar och den svenska flaggan var med i ur och skur. Vi sjöng och skrek.
Reseledar-Olle hade fixat det perfa. Att
Att bara tänka på matchen får en att få gåshud över hela kroppen. Någon gång ska jag beskriva hela stämningen med tusen ord. Inte nu, det är inte rätt tillfälle. Men grymt och åter grymt var det.
Heja. Det var bara det som gick att säga. Mitt Heja!

Uppdatering 4.
Jobbet. Work, work. Som en annan vuxen som man kanske blivit så jag har jobbat ganska mycket. Egentligen kanske det borde kännas jobbigt, men jag har snarare tyckt det vart skönt. Jag har likson kommit igång med mitt. Kontuniteten.

Uppdatering 5,6,7 och 8 kommer såsmåningom. Kanske.


Nu ska jag ner och käka en biff. Jag är inte i prioden att jag inte gillar pappas hobby. Grillolja är gott.

Puss!

Back on track!

Ibland rinner tiden så snabbt att man inte ens märker att det rinner. Ibland rusar tiden så snabbt att man inte hinner blinka. Ibland försvinner den bara iväg och så står man där på busshållplatsen på Medborgarplatsen och undrar lite för sig själv. Men oftast vet man var tiden har tagit vägen, men man skiter helt enkelt i att tänka efter. För att tänka på tiden är ju egentligen helt onödigt, det rinner ju lika snabbt ändå.

Just nu kämpar jag och sliter på Europcar. Jag smörar för kunder, jag låter söt för engelsmän och jag tränar på min spanska för förvirrade turister från Madrid. Men ordet jobba har fått en mer betydelse. Och jag trvis riktigt bra. Antagligen för att jag får prata med folk och lösa mina små problem på kontoret!

Bloggen ska härdanefter vara back on track. Jag lovar. Lovar på ritkigt.
Nu ska jag snart stämpa ur mig och sticka iväg och träna lite.

Livet är ganska bra just nu.
Det flyter liksom. Även fast det kanske inte borde göra det om jag tänker efter. Men vem har sagt att man alltid måste tänka.

Peace, love Cecilia.



Inget mer tjat om att jag inte bloggar.. För nu fan smäller det!