Marris snart kommer vi!
Klara, färdiga, sov!
Efter några intensiva dagar med statistikboken som min högra hand och miniräknaren som min vänstra - ger jag nu upp. Jag skiter i det jag inte kan, jag pekar finger åt alla mina miljoner slarvfel och struntar fullständigt i det jag tycker är oviktigt. Jag är redo nu! Hit med Roger. Hit me Margareta. Jag antar utmaningen och ska kriga in i sista minut för att sedan fem timmar senare springa ut ur tentasalen, med näven i luften och med den bästa frihetskänslan ever.
Det är varmt.
Det är Valborg.
Jag ska få spela brännboll.
Jag ska dricka skumpa på eftermiddagen.
Jag ska få äta Marias kladdkaka.
Det är snart maj.
Jag är helt ledig i fyra dagar. Det känns fantastiskt, underbart och lyckligt.
God natt mina vänner. God natt kära statistikbok, vi ses imorgon, mer laddade än någonsin.
En nykomling i armbandsfamiljen.
Det är fyra länder på rad. Från väster: Kina, Turkiet, Sverige, Ghana.
Man kan inte annat än älska Sverige och hata statistiken.
Fast jag ska inte klaga. Jag har hunnit njuta en hel del också. Även fast jag inte förtjänat det. Det blir lätt så när våren är som vackrast.
Dock kom vi till vissa insikter:
1. Vi plockar inte längre blommor i Slottsskogen - alla kissar nämligen överallt så om du tar hem blommorna kommer du få en välbekant doft av urin i ditt bohang. Trevligt eller inte, det bestämmer du.
2. Det är härligt hur det kan samlas så mycket olika människor på en och samma plats. Allt från emo-kids till slajmiga stekare via barnfamiljer med för många barn.
Men foton luktar inte kiss. Det är väl tur det. Välkommen Eric, våren och solen!
9 juni 1993 - Solna
En extremt rolig sak jag hittade en var rapport som en tjej vid namn Maria Rosengren, som pluggade förskolelinjen i Solna 1993, skrivit om mig. Så ofantligt roligt att läsa en rapport om en själv vid 6 års ålder. Jag ska berätta lite mer om den senare för jag måste rusa och möta min kärlek när han kommer från Afrika!
Men varför jag bara var tvungen att skriva en rad om detta nu var när jag hittade svaret denna fråga:
- Varför är man ute?
- För att man ska vara frisk.
- Blir man sjuk om man är inne?
- Njaaa.. antaligen.
- Måste man vara ute varje dag?
- Det finns inget som heter måste.
Men den meningen - "Det finns inget som heter måste" - lämnar jag min instängda puggvärld och ger upp för idag. Det finns ju inget som heter måste! Nu ska jag fira med Eric istället!
Jag älskar mina nya solglasögon. Man kan riktig gömma sig bakom dem. Lite Lady Gaga.
Residualvariansen, OSU eller Spearman rang korrelation?
Då har man inte tid med så mycket annat.
Längtan efter den 22 april.
Det är fascinerande vad tiden går fort! Jag har ett trick för att den ska gå ännu fortare. Jag längtar. Jag längtar något extremt faktiskt, detta kan vara motsägelsefullt, men jag längtar så det knakar. Längtar på det där sättet att jag föreställer mig hur fantastiskt det blir när den dagen man längtar efter kommer. Allt man ska göra och hur allt kommer se ut. Då klarar man av den lilla banala vardagen lättare och längtan driver en. Längtan gör en lyckligare och när man är lycklig går tiden fort. När tiden går fort kommer dagen man längtar efter fortare. Ja ni fattar…
Det finns en person som jag är expert på att längta efter. Men vi är även experter på att längta tillsammans efter samma upplevelse eller dag. Vi älskar att planera och skapa små visioner i våra huvuden. Den personen kommer hem imorgon. Tre veckor har gått och i natt lyfter han i ett vitt plan från den varma kontinenten och kommer hem till en fantastisk svensk aprilvår. Han kommer hem till vår vår. Välkommen hem älskling!
Förra påsken var jag och Eric i Köpenhamn. Det var soligt, kärleksfullt och vår första utomlandsresa ihop! Nu har vi bara 98 länder kvar att besöka tillsammans. Denna påsk får vi dessvärre (?) tillbringa i Sverige. Då det vankas tenta och tusen statistiktal står på agendan.
Halv åtta hos Carl-Axel Österberg.
Den sistnämnda var värd för denna kväll. Han slog på stort och jag citerar menyn:
Kvällen börjar med en fyllig skagentoast toppad med dill och citron.
Till efterrätt serveras herrskapet på en krämig Creme Burlé med aromrikt kaffe
1. De 200 år gamla besticken vi åt med. Vet inte om de gjorde maten godare eller smutsigare.
2. Att vi fick bränna vår egen efterrätt.
3. Carl Ralph blev lite för exalterad över detta.
4. Maten var långa väger från klar när vi kom. Det blev mer "Halv tio hos mig". Undra vad Helge Skog hade sagt om det?
Notera gärna:
1. Det fula blå glaset som kostar typ 700 SEK och innehåller äkta guld.
2. Att Carl inte har en kapsylöppnade så jag och Sandra fick turas om att förstöra våra tänder.
3. Att Carl älskar sig själv.
Tack för en fantastisk kväll. Den gjorde min pluggvecka.
Klubbland.
Jag gör mig snygg till Håkan Hellströms - Klubbland. För nu ska jag på halv-åtta-hos-mig-middag. Underbart!
499 SEK på Dinsko. Ett klipp i Klubblandet. Försökte mig på något nytt. Att använda min webbkamera. Nejtack. Det blev inte fint.
Mobilinspiration.
Jag blev lycklig och inspirerad.
Här kommer lite spontana foton med mobilen. Därför lite kass kvalitet. Men alla har sin speciella historia och betydelse. Då spelar det ingen roll hur bra bildkvaliteten är.
Hej då Stockholm. Vi ses snart igen. Jag lovar.
Godmorgon från mamma och pappas säng.
Jag fixade mig för en dag/kväll på stan. Självfallet utmanade jag våren liten för mycket och gick barfota och med tunna tröjor, det fick jag ju äta upp framåt natten. Men tji den som vill vara snygg.
Det blev kramkalas inne på HM och jag och Marris konsterade att vi behövde 1. Kaffe, 2. Öl. Vi löste båda ganska fort. Anna och hennes vän Lisen möttes upp bland trängseln på Flyt och tillsammans med en öl i handen blickade vi ut över ett fullsmockat Stockholm i symbios med solen. Jag och Maria konsterade fort att Uppsala och Göteborg är två mycket små städer i relation, och då är Stockholm en liten stad i relation till annat. Ja då förstår ni ju hur det går ihop, do the math.
En snabb liten middag på något Gamlastan-hak, ett glas vin på övervåningen på Le Rouge, en öl på samma stället fast när musiken hade skruvats upp rejält, en nattprommenad genom stan, en öl på Anglais, en nattmacka hemma. Maria och jag sov i mamma och passa säng inatt. En speedfrukost innan tösen åkte tillbaka till Uppsala. Men det bästa av allt, vi ses igen om två veckor då jag, Louise, Eric, Heimar och lite annat folk ska korsa våra vägar i Uppsala på Varborg. Oj oj vad stökigt det kommer bli.
Nu plugg. Kan man ju alltid hoppas. Här nedan lite dåliga bilder från mobilen. Men ack så trevligt.
Hej Stockholm!
Nu sitter jag på tåget och solen skiner rak i ögonen på mig. Utanför mitt fönster håller Sverige sakta på att vakna efter en lång lång tid av vinter. Det är som om naturen tagit sig en rejäl sovmorgon och den har precis bestämt sig för att snooza lite till. Det är för mödosamt att ta det där första steget ut ur sängen. Men när den väl gjort det går det snabbt och allt är överhuvudtaget inte så jobbigt som man tänkte att det skulle vara när man väl satte ner fötterna i golvet. När bladen och det gröna tagit det lilla steget mot att se solsken och himmel så kommer det gå fort. Den tiden är fin. Sverige blommar ut och vi svenskar strålar.
Nu är jag ju på väg mot huvudstaden. Jag längtar. Bara trettio minuter kvar och Södertälje är precis intaget. Jag ska först hem till bror och käka lunch på altanen. Mamma och pappa kommer antagligen hem som två mjuka pepparkakor imorgon och jag och Niklas kommer blända resten av världen i jämförelse. Tänk att komma hem till ett ofantligt kylskåp och ett välfyllt skafferi.
Jag saknar Stockholm. Jag saknar vår altan. Jag saknar vårt blommande äppelträd. Jag saknar att sitta på mitt hemliga fik på Hornsgatan och diskutera livet med Ivica Glas. Jag saknar att fynda secondhand på mina lördagsutflykter runt på Söder. Jag saknar HM på Hamngatan. Jag saknar sena kvällen i trängseln på O-baren. Jg saknar att möta Maria ovanför backen för att sedan alltid ta 6 över tåget. Jag saknar mina löpturer runt Riddarfjärden. Jag saknar möjligheterna att skapa i Stockholm. Jag saknar att ta tolvan ut till Bromma. Jag saknar glassen i Kungsträdgården. Jag saknar hetsen att alltid gå ut för sent. Jag saknar jazzbrunchen på Mosebacke. Listan kan göras ofantligt lång.
Fast ändå älskar jag verkligen Göteborg och mitt fenomenala liv jag skapat där. Det är konstigt det där hur man kan vara så tudelad. Sakna en sak så mycket att man vill tillbaka varje sekund men ändå älska att bo där man bor. Undra om det är för att man har så fantastiska nära och kära på båda orterna?
Spontanresa till världens bästa stad.
Jag vann sent igår kväll en auktion på Tradera. Jag satt och hoppade i sängen av spänning, inte för att den egentligen blev så billig, men mest för att jag är en sådan tävligtmänniska. Tror aldrig jag klickat så snabbt med musen. Som sagt inte superbilligt. Men för 310 pix kommer jag hem till min stad imorgon runt lunch.
Det blir ett hektiskt schema i huvudstaden som alltid. Men främst ska jag fira min moster på 50-årsdagen. Precis som säkert alla som bor på annan ort än hemorten kan bekräfta, så är det extremt tråkigt, och ibland exceptionellt ensamt, utan sin släkt. Mamma, pappa och bror pratar jag med dagligen, får korta eller långa uppdateringar. Men släkten, med släkten syftar jag främst på mormor och moster med familj, hinner man inte prata med lika ofta eller träffa för den delen heller. Dem är nära men långt bort. Det är extremt tråkigt, men smällar man får ta.
Men nu ska jag iaf träffa dem alla.
Jag har världens bästa mormor också. Hon är tuff, pigg, glad, rolig och jättekär. Det ni. Exakt så vill jag vara när jag är 82. Mormor jag saknar dig varje dag, men jag vet att du inte är ensam. Det gör mig glad. Det kan jag leva på.
Minnen gör en glad.
Rymden, ja tack.
Förresten var det idag 50 år sedan som Yuri Alexseyevich Gagarin var första människan i rymden. Undra om han hade det lika tufft och jobbigt där ute som jag haft det idag?
Sol soligare regnigast
Helgens svettigaste
Jag cirkeltränade och i mitt "team" var en 50-årig tant, vi peppade varandra till tusen att vi inte kunde stå upp på slutet.
Helgens mest otippade
Eric skickade ett foto när han typ kramar eller krokodil. Jag vet inte om jag tycker det är okej.
Helgens shopping
Jag hade precis tränat men kände ett litet sug i tygnerven. Vilket ledde mig in på Weekday. Eftersom jag var svettig kunde jag inte prova, så jag köpte två par shorts. För jag inte visste vilken färg som var snyggast. Men löftet att jag var tvungen att lämna tillbaka det ena annars skulle jag inte få köpa mat på en hel vecka. Har fortfarande inte bestämt mig vilket jag föredrar. Snygg och hungrig? Eller tråkig och mätt?
Helgens varmaste
Vi satt på Incontro och käkade brunch i sex (!) timmar, solen gassade och våra näsor blev röda.
Helgen godaste
Nämnde jag att jag var på Incontro?
Helgens roligaste
När vi spelade DRAW hos Louise på hennes kalas.
Helgens avundsjuka
Mamma och pappa åkte till Spanien för att fira moster som fyller 50 idag. Hipp hipp hurra. Jag är inte bitter för att jag är i regnsverige. Jag gillar regn.
Helgens oklara aktivitet
Jag träffade Kristian, vi hittade en stol på gatan, vi tog ett gemensamt beslut att denna stol skulle passa bra hemma hos honom, vi fraktade hem den fyra på morgonen på våra cyklar.
Helgens posande
Jag och Louise tog outfitbilder innan kalaset hos henne. Vi lekte modebloggare. Ojoj.
När solen skiner är Håkan som bäst. Precis som idag.
Gjorde om min best of Håkan (När solen skiner är Håkan som bäst. Precis som idag). igår för att skicka till Amie som en fantastisk start på dagen i ett soligt Sverige.
Nu äter jag frukost, lyssnar på ljudet av perkulatorn blandet med ovannämndas musikklang, solar genom den franska balkongen och inväntar en dag i mitt liv.
Jag ska dagen till ära:
- Träna mitt favvopass (Cirkelträning)
- Leta efter en fransk outfit till kvällen, då jag lovade "min" vinexpert Hans på Systemet att efter inköpet av detta franska vin viga min outfit till detta land.
- Måla mina naglar i en fantastisk organge färg
- Dricka underbart stark kaffe på stan med mig själv
- Lägga hockeyölen på kylning då Färjestad spelar sin tredje final och den ska beskådas hos Anders min trogna Karlstad klasskamrat.
- Sätta på mig min hatt, som jag tillräknat den franska delen av mig och cykla i vinden till Louise födelsedagskalas.
- Dricka mitt franska vin med underbara vänner
- Dansa på NEF hela natten lång
- Äta crepes på Creperiet med Oscar klockan kvart över tre.
Jag önskar er samma händelserika dag som jag.
Jag tänkte att jag skulle se ut som en blanding av dessa tre bilder idag. Ut och få inspiration i solen nu.
Såg att jag fick ett uppdrag av Matilda, jag har inte glömt det jag lovar. Väntar bara på rätt inspiration.
I-landsproblem 2.0
Bild: Louise såklart. (Då ingen bra kamera finns i landet för tillfället är snygga kort en bristvara)
Skålen finns på Åhléns och är helt bedårande. Kan köpas för en mycket värdig penning. Fyll den med grönt godis och dina gäster kommer avundas din kreativa förmåga!
Ett annat tema här på bloggen är i-landsproblem. Jag har ett nytt och mycket irriterande därtill. Vi bor ju på 30 kvadrat och följaktligen leder detta till att det är korta avstånd i vår lägenhet. Från matbodet till köket är det 1,5 meter, från soffan till sägen är det tre meter men framförallt är det bara två meter mellan sängen och ytterdörren.
Detta leder till dramatiska upplevelser. Varje morgon faktiskt. Och sedan Eric har lämnat landet för att sova med krokodiler, räkna på bruttoexporter och bränna både det enda och det andra så har bara mitt problem eskalerat.
Varje morgon kommer GP dumpandes ner på hallgolvet. Varje morgon smäller brevbäraren i trappuppgångsdörren med full kraft. Varje morgon springer någon utanför min dörr (läs: precis bredvid min säng). Varje morgon flyger jag upp ur sängen. Varje morgon börjat jag svettas för att jag blir livrädd att det står någon i min lägenhet. Varje morgon måste jag luta mig ut ur täcket för att konstatera att det ligger en tidning på dörrmattan och inget annat hemskt har hänt. Varje morgon är en pers. Vad ska jag göra? Jag orkar inte mer.
Det kan även tilläggas att GP är en mycket trött och sjukt oinspirerande tidning. Om man inte gillar att veta vad mammor i Haga gör på vägen till dagis, tror att Sverige består av två företag; Volov och Saab, hejar på Frölunda och verkligen verkligen bryr sig om 2015 års is eller vill lära sin mer och västkusten fyrar.
Det var bara det. Nej jag är inte bitter. Jag är glad.
Ja må hon leva.
Men för att inte glömma gårdagens höjdpunkt: Louise födelsedag. Hipp hipp hurra!
I söndags målade jag en tavla till henne. (Eller målade och målade, jag "skapade"). Som har legat på tork i tre dagar. Oljefärg är inte att leka med. Jag har en liknande hemma, nu skulle hon få upplaga två. Min första signerade tavla någonsin. Jag var tvungen att komma på en signatur. Men nu har jag en!
Bild: Lånad från Louise Laurenius Foto: Jag själv.
Ser ni vad det står? Jag tror jag funnit ett nytt steg i min kreativitet.
Äppeldrömmar.
Jag hittade från Kuala Lumpur till New York för 4500 SEK med mellanlandning i Tokoy i 12 timmar. Vilket innebär att jag kan hänga på en gata i Tokoy och knapra sushi i väntan på bättre New York-tider.
Så reseguden; om du ändå ska skicka Eric långt långt bort från mig kan han väl på Manhattan hamna.
Igår när jag bad till väderguden om sol, så fungerade det efter några timmar. Jag verkar ha flyt just nu.
För att skapa lite mer New Yorkkänsla levererar jag lite NY bilder. (För jag vet iaf att det finns ett NY-fans som kommer vilja boka en resa direkt).
God morgon Sverige. Dags att njuta av en dag i regnet.
Se upp, Holland!
Jag ska i slutet av maj hälsa på en av mina allra bästa vänner. Hon har flytt landet sedan nästan två år tillbaka och befinner sig i Hollands motsvarighet till Lund - Maastricht. Det kommer bli en fantastisk liten tripp över helgen och den kommer vara fylld med så mycket äventyr, stök och kärlek. Det blir alltid stökigt när jag och Ebba hänger. Vi lyckas alltid skapa en speciell upplevelse. En upplevelse som bara hon och jag förstår. Hej Holland, bäst att du aktar dig.
Lite dansstök av mig och Ebba på Gotland. (Hemskt dålig kvalitet, men jag upptäckte precis att massa album på min dator försvunnit, så jag tåg en bild från facebook. Det blev ju ganska dåligt ser jag. Orutti av mig).
Dimma och småregn är inte vår för mig.
Vad hände med våren som skulle komma nu? Jag vill gå ut i hatt! Jag vill gå ut i hatt!
Godmorgon världen.
Det var ju trevligt. Hej hopp på er!
För att spinna vidare att jag är precis som Per Morberg i köket så kanske det förklarar min kärlek till honom. Jag tycker han är fantastisk, följaktligen är det antagligen därför jag gillar honom. Vi alla är väl ganska egenkära.
Nja men vi verkar ju båda ganska glada.
Igår blev det faktiskt köttfärs 3.0. Jag tog den överlevande köttfärsen från i går, kyddade med extra chili, i med lite färsk persilja och mynta. Tadaa! Jag hade gjort köttfärsbiffar igen. Jag måste sluta äta köttfärs, annars kommer det komma köttfärs ur mina öron. Köttfärs med chilismak.
Uppenbarelse!
Tydligen har 20 % av alla kvinnor i Sverige detta. Stackars oss. Således ett extremt stort i-landsproblem.
Wipipedia beskriver det såhär:
"Vita fingrar, Raynauds sjukdom (Morbus Raynaud) eller Raynauds fenomen yttrar sig i att fingrar eller tår vitnar. Detta beror på nedsatt blodflöde på grund av tillfälliga kramper i fingrarnas blodkärl. Man skiljer på primär form, som uppkommer utan känd orsak, och sekundär form. Den sekundära formen orsakas ofta av skador från arbete med vibrerande verktyg, men förekommer också i samband med arterioskleros, SLE, tidigare köldskador etc. Vita fingrar uppkommer ofta i samband med kyla.
Orsaken till sjukdomen är inte känd, men man vet att det finns vissa ärftliga samband. Den drabbade uppmanas att sluta röka och att ta av sig alla ringar. Om inte ringar tas av kan kärlskador uppstå, som senare kan göra att fingret med ringen på måste amputeras. Sjukdomen kan behandlas med hjälp av läkemedel mot kärlkramp."
Jag som inte ens gillar rosa.
Men antagligen längtar jag så extremt mycket till sommaren att jag försöker skynda på den genom att köpa rosa saker.
Mina fötter kommer iaf vara rosa i vår. Även mina ben, mina naglar, mina kinder och mina nycklar. Jag handlar till och med allt detta med ett rosa kort.
Till och med färgen i min mage kommer vara rosa. Då en av mina favvo smuttisar är rosa. (Vanilj yougurt, hallon och mynta).
Nu ska jag cykla och träna Bodycombat i min rosa träningstopp. Paradoxalt.
En riktig köttfärshelg.
I fredags var jag hos mamma Louise och fick underbar lasange med ett fantastikt rödvin till. (Caccia al Piano 1868, som jag och vinexperten på Systemt hittade tillsammans, är från Toscana och som enligt systemetkvittot kostade 142 SEK).
Efter middagen spelade vi DRAW till efterrätt, som är en version av pictionary dock innehåller den inte vanliga ord som "köttfärslimpa" eller "köttbullar och lingon" utan mer "sexslav" och "blåsjobb". Detta kan man enligt reglerna inte alls kan spela två. Men tji fick dem. Det gjorde vi två stollar och det var lite som att vara nio igen. Två tjejer som lekte hemma i soffan i det poster-klädda rummet med sin nya CD-spelare spelandes Backstreet Boys. Happy times. Fast vi ritade ord vi antagligen inte visste betydde när vi var nio. Eller det gjorde vi nog, men vi skulle aldrig erkännt det för våra föräldrar.
Notera min extremt fina blåa nagellack jag just nu lever i.
En liten pryl..
Igår tipsade min vän Dan - hacker, excelproffs, hemsidebyggare och HTC-nörd - mig om en enkel men ack så jobbig pryl till HTC, android. Bankroid heter den. Den håller koll på alla dina transaktioner du gör. Du kopplar dina olika banker till bankroiden och vips så kommer det upp när du konsumerar och införskaffar dig nya prylar. Liveuppdatering.
Så när du shoppar den där extra tröjan på HM eller köper dem där ytterligare flaskorna på Systembolget så bloggar din mobil om det i realtid. Det som är hela grejer är att man ser sitt konto krympa och åter krympa.
Dock gav det tydligen ingen effekt då jag råkade, och då med stark betoning på råkade, shoppa loss igår.
Såhär skulle det kunnat se ut om jag precis vunnit på lotto. Eller rånat en bank.