Tillbaka till Sverige. Tillbaka till verkligheten.

Maastricht var som toppingen på tårtan, som chokladsåsen på glassen eller parmesanen på pastan. Bäst helt enkelt.


Ryanair flög mig till Bryssel för 52 SEK. Du kan lägga på fyra nollor vad resan egentligen borde vara värd.


Ebba bor i ett kontorshus. 34 rum och kök. De är tre pers.


Alla är livsnjutare i Maastritcht och uteserveringarna tävlar om deras uppmärksamhet.


Ebba och Micke kom och mötte mig med öppna armar på flygplatsen och vi körde en liten roadtrip genom Belgien mot Holland.

I staden kryllar det om moppar och cyklar. Även rosor och studenter.

Mer bilder kommer snart. Det finns en del.

Familjen var samlad i lördags. Inte vilken familj som helst utan min fantastiska GADDEN 2010-familj. 2011 års projektkommitté hade bjudit in oss till den traditionella vårfesten som hålls högst upp på skolan. Med utsikt över hela staden. Välkomstdrinkar. Skratt. Minnen. Men främst så mycket kärlek och glädje. Det är alltid lika fascinerande hur bra vi hör ihop. Vad detta projekt gjorde med oss och vad vi skapade ihop. Visst att vi klarade alla mål och gjorde en fantastisk mässa, men särskilt tänker jag på vad vi skapade vänskapsmässigt. Varje gång vi ses i resten av våra liv, som 25-åringar, 35-åringar eller 75-åringar, kommer vi alltid ha samma jargong och samma skratt kommer klinga.

Louise och jag planerade att ta med kamerorna, men min dog av batteribrist. Så Louise fick bistå med det materiella, dock ligger hela projektkommittén bakom alla dessa 600 foton som togs. Det blir så fina bilder med Louise kamera. Det påminner mig om mitt nya kameraköp. Sverige eller Malaysia? Canon eller Nikon?

Sponsorgruppen 2010 - hjärta.

Självutlösaren fick göra sitt.

Jag shoppade en klänning på Weekday 1 minut innan affären stängde. Jag gjorde om den liten och vipps hade jag en vårfestoutfit.

Danilo bjöd på skönsång genom "Från och med du".

Varje fest får jag för mig att lyfta Martina..

... och varje fest tappar jag henne i marken.

Under en sensommardag på Skansenkronen skapades denna krabbdans. Den lockade både turister och nya medlemmar till GADDEN under nollningen.

Louise ville såklart också vara med och krabba. Dock är hon inte lika skillad som mig och Shamash. Hon ramlar mest rätt på svanskotan.

Det bjöds på kvalitetstämplad underhållning signerad GADDEN 2011.

Tack och åter tack för en fantastisk kväll. Ni kommer skapa ett fantastiskt projekt och lyckad exceptionelltbra. Jag är stolt.

Nu dansar vi vidare mot framtiden.

Vi köpte jordgubbar, Eldorado-päronsaft och skinkröror för att från första parkett skåda både eliten och tappra motionärer.

Det var andra som hade satt sig på första parkett också.

Vinnaren Albert Kiplagat Matebor sprang på 1:00:52. Ja det kan väl klassas som hyfsat.

GADDEN:s maskot sprang. Hela 2,1 mil. I denna dräkt. Det var en riktig sensation! Att Oskar klarade det var en riktig hit. Han var värd guld. Notera även skorna. Ser ännu tyngre ut.

Det sprang förbi en kille med gummibåt i luften. När han såg en kyckling bjudapå Gin var han inte sen att tacka nej. Han klunkade några stora klunkar och sprang sedan vidare i fullt tempo. Jesus hade svimmat.

Tack Göteborg och Amie för en fin dag.

I helgen ska jag och Eric hyra ut vår lägenhet. Ytterst spontant samt lite smått oklart. Vi städade och pulade hela kvällen igår. Plockade bort massa saker och gjorde vårt hem lite mer mäklarvänligt. Vi gjorden en homestaging helt enkelt. Tog bort privata saker samt neutraliserade. Lägenheten var tipptopp och i kylen stod nyinförskaffad frukost. Vi får väl se vad som har hänt när vi kommer hem på söndag? Om TV:n är utkastad på gatan, speglar krossade eller tomatpuré på väggarna? Den som lever får se.

Igår pratade jag lite snabbt med Kitty som var representanten från Handels Göteborg i Malaysia förra året. Det första hon påpekade med glädje över att jag skulle dit var "MAT MAT MAT MAT". Hon hyllade maten upp till skyn. Det roliga är att det jag nästan mest längtar till där borta på andra sidan jorden är just maten. Jag älskar deras starka matkultur. Jag minns alla vårrullar på gatan, den smakrika indiska maten, de stekta nudlarna på flygplatserna, den välkryddade grytan, det perfekta riset, den färska frukten, koriander, koksnötter, Nasi lemak som smakade ljuvligt, citrongräset som man var skeptisk mot först men som man lärde sig acceptera. Alla rätter med koksmjölk som går att variera i oändlighet. All kinesisk och indisk mat jag ska njuta av och reta smaklökarna med. Tänk att under ett halvår får äta precis vad jag vill för att prislappen tillåter. Dock kan jag kanske drabbas av tristess, eftersom jag antagligen inte på ett halvår kommer stå vid spisen en enda gång. Tillgången till eget kök och mataffärer i Asien är lite som att leta nål i en höstack. Men jag får inspireras till tusen och sedan bjuda alla jag känner på Malaymat!

En restaurang kanske? Något som är på att öppna?

När vi var i Chiang Mai, Norra Thailand, hamnade vi på något under hos en gammal dam och hennes familjerestaurang. Vi älskade hennes lilla restaurang mitt på ett torg och berömde hennes mat med glädje. När hon sedan berättade, med en extremt bra brittiskt accént på sin thaiengelska, att hon jobbat tio år som mattant på en grundskolan i London var morgondagen ett faktum. Hon skulle lära oss laga asiatisk mat! Hon skulle gå till marknaden och köpa de bästa råvarorna under morgondagen och sedan lära oss allt hon kunde. Det gick sådär. Hennes man blev nämligen lite avundsjukt på hennes sidoverksamhet och skulle hela tiden lägga sig i. Vi började exempelvis att skära och sedan tog han över. Jag började röra i grytan och sen kom han och rörde lite mer bestämt. Men massa gott lagade vi iaf, även om mannen själv gjorde det mesta, vi fick iaf äta och titta på! Men främst inspireras. Inspiration är nyckeln till framgång!