Blixtar slår ner, mörkret lyses upp. Väggar skakar. Taxibilar dunsar i marken. Jag var rädd för åskan när jag lämnade Sverige. Vill alltid springa ut till bilen när jag hör att den är på väg. Vill packa min åskväska, som farmor alltid gjorde, den med juvelerna, viktiga papper och reservpengakassan. Drar ut alla kontakter och hoppas på att en eldboll inte ska flyga genom rummet eller längst golvet. Men här är jag härdad. På en av våra första lektioner åskade det så mycket att jag verkligen inte vad läraren sa. Efter ett tag tittade han undrande på oss och fråga "Something wrong?". Asiaterna bryr sig inte. De lyfter inte ens på ögonbrynet. Ur oss kommer det små ljud, eller högljudda skrik, varje gång vi ser en galen blixt slå ned. Jag har dock fått sluta hålla för öronen på lektionen, det kan uppfattas fel.

Såhär kan det iaf se ut. Från Luna Bar, Pacific Regency Hotel, en vanlig fredagskväll i oktober.