Jag har flyttat in i Chinatown igen. Denna gång utan mina två kompanjoner (den ena har emigrerat till Thailand, med tyskarna, för att ta dykcertifikat och flyga till Hongkong, den andra har flytt till Nya Zeeland för att kasta sig ut ut flygplan och ned för berg) och jag bara väntar på att klockan ska gå. Jag gillar att vara ensam ibland. Men bara på ställen där man har en rutin och kan ha riktigt "Cecilia-dagar". Men när man är på spännande platser och det händer saker hela tiden är det riktigt torrt. Det finns ingen man kan säga "titta" till, ingen man kan säga "hjälp kolla han" eller "wow fan vad häftigt". Min mun blir alldeles torr och jag äter frukt hela tiden för att ha något att göra. Sedan ler jag också. För jag är extremt glad, det är som att gå omkring och vänta på julafton.

Idag har jag pluggat på Starbucks, inhandlat min tredje solhatt i detta land, då jag glömt de två andra på bussar, tagit mig med taxi till en stor park och sprungit runt runt en liten sjö, svettats, frusit för det är bara 26 grader idag, betalat överpris på taxin så jag inte hade några pengar kvar efter löprundan och fick gå hem i solnedgången, skypat med Tessie (!) och mamma, gått till Starbucks igen och ätit muffin till middag. Jag har inte ätit malaymat på hela dagen för att vara redo när Eric kommer. Så vi kan frossa!

Ha en otroligt trevlig fredag. Jag saknar er så mycket där i Sverige. Det är kul att ni följer mig (om ni nu gör det). Puss och kram.


Igår åt vi middag på vår favoritställe, indisk mat. Naanbröden är som guld i munnen och kycklingen är som diamant. Dock är det alltid så mycket trafik under middagstid att det tar 2,5 timmar att åka dit från campus. Tänk att ni i Göteborg skulle åka till Malmö för att äta lite tyska korvar.

---