Langkawi var en ganska stor ö och egentligen var det bara en strand vi kunde bo på. De andra stränderna var "ockuperade" och ägda av lyxresort. Hotellen är nästan alltid fullbokade på helger, då halva Malaysia åker till Langkawi för att slappa. Man kunde dock besöka vissa av stränderna ändå, otroligt vackra och långa. Asiater på semester älskar lyxresorts och utflykter. De reser i grupp till grottor, djungelvandrar och snorklar i stora flytvästgrupper, de guppar ihop på vattenytan som små orangea sälar. Langkawi består av 99 öar, 104 när tidvattnet spökar, vi hann bara besöka en. Vi får avverka några fler nästa vecka när Maria kommer hit! (Hipp hipp hurray).

Efter några dagar på Langkawi bestämde vi oss för att utforska Asien mer, Eric hade aldrig varit i Thailand, även om han hade lovat sig att aldrig åka dit, så övervann vi den prettotanken och tog färjan över till Koh Lipe. Jag kan ju säga att det var ett bra beslut - vilket ö! Vattnet var så turkost att jag fick ont i ögonen, stämningen var gemytlig och jag fick tillbaka min kärlek till detta land. Om vi hade svävat på moln innan så var detta nya moln oändligt stort och högt upp. Vi svävade nu på en annan nivå. Vi bara gick runt och skrattade men ibland blev vi helt tysta för att det inte riktigt fanns ord som räckte till. Den torsdagen var en av de bästa dagarna i mitt liv.