Efter varierande solsken och regn lämnade vi metropolen och flög tvärs över landet till Langkawi. Checkade in uppe bland palmerna på en platt platt strand. Första dagen packade vi matsäck i min vattentäta väska och gav oss ut på jakt efter ensamma stränader och ödeladga öar. Vi fann vad vi ledade efter, även om Malaysia för tillfället bjöd på ruskigt regnväder fast med små solgimtar då och då. Kan ni tänka er att vi stundvis under vistelsen på vår öde ö frös? När åskan kändes för nära, och våra magar kurrade då en apa ätit upp halva vår matsäck, paddlade vi hem i stora och långa vågor. Vid strandkanten kom en dundervåg och sköljde över oss, inklusive alla våra saker. Den vattentäta väskan fick visa vad den gick för men handukar och saronger försvann ut i havet och sågs aldrig mer igen.

Solen kom, försvann, men kom tillbaka dagen efter. Först reste vi massa, nu pluggar vi massa, men sen ska vi resa igen. Precis som Eric, han kom, åkte hem, men kommer tillbaka igen. Efter regn kommer alltid solsken.