En nationalpark, en Sandström och en Wilandh

Nattbussen till Thailand vaggade oss till sömns. Gränskontrollen passerades innan soluppgång och landet i norr var nu invaderat av två svenskar till. Efter att surfat lite på en iPad medan jag klippte mig bestämde vi oss att åka till Koh Tarutao, en ö som är en del av en nationalpark. Där var vi isolerade från verkligheten och nästan helt själva. Vi hyrde cyklar och letade upp kilometerlånga ensamma stränder, trekkade genom djungeln för att finna vattenfall och bikade upp och ner för branta backar. Känslan av att bada på en så-långt-ögat-kan-nå-strand med den djupa djungeln bakom sig är magiskt. Att se de thailänska fiskebåtarna juppa i fjärran är förträffligt coolt.

Vi var ensamma överallt, bortsett från några få varelser, eller snarare tusen varelser. Mygg och knott. De åt oss sönder och samman, de tog små köttbitar från våra ben. Så vi flydde till en annan ö. Men ack så vackert det var.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback