Jag sitter med fyra tända ljus och dricker hemmagjort kaffe. I vårt hem. Med våra koppar och utan myror i kaffet eller ödlor som springer omkring på väggarna. Jag är hemma. Resan mot detta hem var behaglig och jag har nog aldrig känt mig piggare o gladare efter en flygresa. Det blev kärt återseende på Landvetter, skratt och tårar. Dock möttes jag av en vägg av chock när kylan trängde sig in i benmärgen. Kunde jag andas i denna kyla? I bilen när jag blickade ut över en snötäckt stad trodde jag att jag kände alla längst gatorna. De såg så bekanta ut. Så svenska.

Efter intagandet av en hel Grevéost flängde jag vidare till skolan. Kastades in på föreläsning och kramkalas. Handelshögskolans kaffe värmde mig och med UKM-pennor skrev jag anteckningar. Det kändes som jag aldrig hade varit borta från denna Handelsbubbla.