Imorse lämnade vi staden för att solen lyste så fint och det är ju trots allt bara svensk sommar en gång om året. Jag har egentligen inte tid att sola, läsa böcker, plocka musslor och paddla. Listan som ska avverkas innan söndagens flygplansresa är ganska lång. Dessutom ska jag få in en Stockholmstripp för att främst krama om mormor och familjen. Just nu ligger havet blankt, svalorna flyger lågt, musselsoppan guppar i magen och näsan har fått tillbaka Sma fräknar. Det är så vackert och känslan av att jag inte vill lämna detta land och alla människor runt mig är stor ikväll. Jag vill att tiden ska stanna i några veckor. Jag vill uppleva och känna mer innan jag åker. De sista dagarna går alltid så fort. För fort. Nu ska vi gå promenad och skåda solen gå ner från en klippa någonstans i Bohuslän.

---