Jag måste ju såklart ta vara på de sista svenska solstrålarna och doppa mig i det ack så kalla saltvattnet. Jag måste ro och äta middag ute, plocka fästingar från mina bara ben och beundra vår unika västkustnatur. Jag gjorde upp två dagar med herr Väder och han ordnade måndag och tisdag till mig. Inte ett moln på himlen - det gjorde han bra. Luften luktade lite smått höst, sådär förtjusande som det bara gör en solig sensommardag, när man är närmare september än vad man vågar tro. Myggorna hade lämnat landet och svanungarna blivit stora. Vi satt guppandes i en liten båt och analyserade vår sommar, sommarens båtgäster hade plockat ihop för längesedan. Vi var ensamma och våra böcker har aldrig känts så bra.