Ibland är jag bara allt för töntig. Jag brukar nämligen tycka att jag är för tuff för att använda recept. Jag har väldigt svårt att googla fram ett recept och sen göra exakt som det står. Vilket bara är idiotiskt. Recept är ju skapade för att någon lagat någonting någon gång och insett att "fy-i-helvette-vad-gott-detta-är", det måste jag dela med mig.

Jag fick känna på min töntism igår morse när jag skulle överraska Eric med pannkakor på sängen. Eller överraska och överraska, jag hade ju redan berättat att jag skulle göra det kvällen innan så han skulle somna med tanken vilken fantastisk pannkaksflickvän han har. Typ.

Självfallet använde jag inget recept, jag gick på känsla. Lite ägg, lite mer mjök och lite mjöl. Massa salt och massa socker. Och pang i med smält smör så att de skulle bli lite feta. Smaken blev faktiskt fröträffligt god, dock var  konsistensen inte den bästa. Pannkakorna var svåra att steka, de blev klibbiga och mjölkiga. Men gott var det. Litemer specialpannkakor skulle man kunna säga. Med extrasaltat smör, rökt skinka och svartpeppar till blev det ännu bättre. Eric åt bara med sirap. Fy - ingen hit.

I fredags åt vi något av det bästa som finns. Råbiff. Eller denna gång blev det faktiskt halstrad råbiff.
Mald nötfärs, ägg, Nisses senap, kapris, massa lök, kokta rödbetor, saöt, peppar, lite cayennepeppar. Till det hemmagjort kryddsmör (en hit är korriandersmör) och bakpotatis.