Som världen antagligen redan vet om vi detta tillfälle så ska jag ju till Malaysia i höst. Det jag inte riktigt hunnit berätta för alla är att jag för några veckor sedan fick ett mail som typ löd: "Hej hej välkommen till Malaysia och UKM, bla bla bla bla bla, bla bla bla bla, by the way så börjar terminen den 12 september istället för 1 juli. Hej då".

Va? Det snurrade runt i mitt huvud. Allt stod stilla samtidigt som tankar rörde sig i tusen varv per minut. Saker flög igenom mitt huvud och ord flög ut ur min mun, fast jag inte kunde tänka klart och inte riktigt minns vad jag sa till folk. Det var lite som en chock. Saker analyserade snabbt och på några sekunde förändrades ett halvårs planering. Det jag först hade sett som negativt med åka tidigt till Malaysia hade jag i två månader planerat till det bästa, gjort om till något bra och längtat extra mycket till. Jag brukar fungerar så. Är väldigt bra på att tänka om till positiva saker, göra små planer i mitt huvud och verkligen helt tänka om. För att trivas med tillvaron och för att jag är en klippa på att intala mig saker, skapa små visioner! (Som efter ett tag visar sig bli riktigt bra). Men.

Men nu fick jag göra om allt. Igen. Intala mig på nytt. Helt plötsligt hade ett litet mail gett mig en hel sommar i Sverige. Samtidigt som jag hade förlorat två månaders resa i Asien. Det som dock spökade ganska mycket var denna ständiga pengafråga man lever med som student. Jag hade inte aktivit sökt några sommarjobb för att jag skulle åka så tidigt, samtidigt som jag hade sagt nej till mitt trogna Forex. Hur skulle jag klara en sommar i Sverige utan pengar? Utan jobb?

Så tillbaka, för att koppla samman detta med rubriken, har jag alltså lyckats flirta till mig 15 dagars jobb under denna sommar. Kommer jag klara mig? Samtidigt kan jag inte låta bli att njuta av mitt första lååånga sommarlov på många år. Allt timmar på båten, alla böcker jag ska läsa, alla badutflykter jag ska göra, alla underbara människor jag ska dricka iskaffe med, alla picknickkorgar jag ska packa. Alla gånger jag ska sätta segel på Lagunic, alla gånger jag ska navigera med Garmin, alla gånger jag ska hoppa i land först, alla gånger jag ska vira ramparna "fult" och Eric kommer göra om det, alla gånger jag ska ligga i sittbrunnen och titta på himlen.

Jag är glad att det skickade det där mailet till mig ändå. Det kommer bli en vacker sommar. (Sa jag att jag var bra på att tänka om och skapa visioner?)