Familjen var samlad i lördags. Inte vilken familj som helst utan min fantastiska GADDEN 2010-familj. 2011 års projektkommitté hade bjudit in oss till den traditionella vårfesten som hålls högst upp på skolan. Med utsikt över hela staden. Välkomstdrinkar. Skratt. Minnen. Men främst så mycket kärlek och glädje. Det är alltid lika fascinerande hur bra vi hör ihop. Vad detta projekt gjorde med oss och vad vi skapade ihop. Visst att vi klarade alla mål och gjorde en fantastisk mässa, men särskilt tänker jag på vad vi skapade vänskapsmässigt. Varje gång vi ses i resten av våra liv, som 25-åringar, 35-åringar eller 75-åringar, kommer vi alltid ha samma jargong och samma skratt kommer klinga.

Louise och jag planerade att ta med kamerorna, men min dog av batteribrist. Så Louise fick bistå med det materiella, dock ligger hela projektkommittén bakom alla dessa 600 foton som togs. Det blir så fina bilder med Louise kamera. Det påminner mig om mitt nya kameraköp. Sverige eller Malaysia? Canon eller Nikon?

Sponsorgruppen 2010 - hjärta.

Självutlösaren fick göra sitt.

Jag shoppade en klänning på Weekday 1 minut innan affären stängde. Jag gjorde om den liten och vipps hade jag en vårfestoutfit.

Danilo bjöd på skönsång genom "Från och med du".

Varje fest får jag för mig att lyfta Martina..

... och varje fest tappar jag henne i marken.

Under en sensommardag på Skansenkronen skapades denna krabbdans. Den lockade både turister och nya medlemmar till GADDEN under nollningen.

Louise ville såklart också vara med och krabba. Dock är hon inte lika skillad som mig och Shamash. Hon ramlar mest rätt på svanskotan.

Det bjöds på kvalitetstämplad underhållning signerad GADDEN 2011.

Tack och åter tack för en fantastisk kväll. Ni kommer skapa ett fantastiskt projekt och lyckad exceptionelltbra. Jag är stolt.

Nu dansar vi vidare mot framtiden.