Den 22 juli högg det nog till i så gott som alla svenska hjärtan. Terrordådet i Norge var ett faktum. Vi var säkerligen många som satt i soffan, hållandes varandras händer eller i en kudde, och följde livesändningarna på NRK. Det var så nära och det kändes i varenda lite nerv. Det blev så verkligt på grund av avståndet men samtidigt overkligt på grund av händelsen. I hemska tider krymper världen. Idag när jag drack vatten, tänkte jag på detta avstånd. På kärnkraftolyckan i Japan och hur grannländerna i Asien kände. Hur de upplevde avståndet och hur nära allt måste känts. Det var denna lilla fina kork som framkallade alla mina avståndstankar. Korken gjorde min värld lite mindre just den stunden.