Kuala Lumpurs stadsliv var livligt och tog kol på oss. Vi behövde semester! Vi tog halva vår packning med oss, resten har våra ”butlers” på hotellet tagit hand om över helgen. Prima ballerina. Vi slängde in oss i en taxibil och susade genom staden på väg mot havet och vita stränder. Vi trängdes på busstationen och förbannade oss över de röriga systemet. Det fanns skyltar som visade på hur man köade med dessa ignorerades precis som man ignorerar fladdermössen på denna ö.

Men efter åtta timmar så hamnade vi i en liten hamnstad och speedbåten hämtade oss. Vi flög fram över vattnet, jag och Astrid satt och skrattade och skrek ikapp medan italienarna kedjerökte för att behålla lugnet och kineserna satt och blundade och höll för öronen. Vi betalar några få slantar för att få havsutsikt, AC, råttor på balkongen och kackerlackor på rummet, gratis frukost och fabulösa soluppgångar och sagolika solnedgångar. Det är fantastisk och vi njuter varje sekund. Tackar svenska staten för att de bjuder oss på en hejdundrande resa.

Gårdagen såg ut som följande:

Vi åkte båt i soluppgången och där borta i horisonten såg man vår hemö för kommande vecka. Vi bara njöt och skrattade. Vi kunde liksom inte sluta.

Sen gick jag och Astrid på äventyr men det slutade plötsligt när jag såg en 100 cm stor varan. Och då var inte ens svansen inräknad. Mamma mia.

Jag hade kunnat ta tusen råttor på balkongen för denna utsikt. Dörren var ju ändå stängd.

Boken om Mao är med. Mao vart är du? Ropar hon om dagarna.

Dags att natta familjen Bahathir nu. Har hösten kommit till Sverige än? Här är det varm om någon har undgått det.