När man studerar i ett varmt land, ett land man förknippar med backpacking och föregående resor, ett land som bjuder på stränder och toaletter som inte hade varit accepterade hemma, är det svårt att få en vardag. Svårt att förstå att prioriteringen är plugg och studier, böcker samt powerpointanteckningar. Även om hjärnan vet att detta är min vardag just nu så hänger kroppen inte med. Man lever på kanten, i ett gränsland mellan studier och semesterfirande.

Det enda rutinen man har är att man någon gång kommer vakna och någon gång kommer gå och lägga sig. Man vet inte vart, inte hur eller när, inte varför och heller inte hur dagen efter kommer se ut. Det komiska är att många dagar går man och lägger sig med tanken "imorgon händer detta, jag ska göra det här" men när morgondagen är över har den sett helt annorlunda ut. Allt från att lektioner och kurser blir inställda till att blixtar slår ner över allt att man inte vågar gå ut.

Det finns ingen rutin i mattider (man har aldrig ett eget kylskåp), ingen rutin i veckodagar (båtutflykter, strandhäng, Starbucksplugg), ingen rutin i lektioner (20% blir inställda, 50% flyttade och 20% för stökiga för att närvara på, 10% någorlunda normala), träning eller umgänge.