Chili, olja och socker.

Här äter vi middag varje dag. Det består av basen ris eller nudlar. Sedan är det olika grytliknande röror med kyckling eller räkor. (En mat/receptrapport kommer någon dag). Allt är flytande i olja eller innehåller fyra hundra gram socker. Det är gott och smakar ljuvligt. Förutom ibland om man råkar beställa småfiskar, som man toppar maten med här, som den rostade löken hemma på korven, eller om nudlarna är lite för överkoka. Det är ingen prettomat här inte. Men idag fick jag en lätt, antagligen ganska ironisk, utskällning av min granne från Jemen. Hon undrade bestämt hur vi kunde äta där hela tiden? Hon menade att våra magar skulle bli oljberoende och vårt blod fullt med socker. Hon kokar grönsaker på rummet i en riskokare. Undra hur mycket det smakar? Vatten? Vi älskar iaf vår cafeteria, vi får väl bara springa ett extra varv på stadion så att vi inte kommer hem som bullar med diabetes.



Sen har vi även ett mysterium att lösa. Våra frukostyogurtar försvinner spårlöst från kylskåpet. Jag ska bygga små filmkameror i väggarna och ta fingeravtryck imorgon. To be continued..



Kommentarer
Postat av: Amie

Mina fruktyoghurtar (vem vill ha nudlar till frukost egentligen??) har än så länge inte försvunnit, men det händer att folk (läs personalen på "hotellet") packar om kylen i brist på plats och då glömmer att ställa in yoghurtarna i kylen igen. Så står de på golvet utanför kylskåpet på morgonen. Jättesmart. verkligen.



Skolan låter förresten precis lika motiverande som här i Beijing. Massa ovärda uppsatser ska skrivas som ofta bygger på tveksam statistik uppsmälld på en 78 sidor lång powepoint gjord i clipart. Är kineser och malayer släkt???

2011-10-21 @ 07:27:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback