I lördags väntade middag på det väluppbokade Menara KL Tower. Med lock i öronen efter hissresan stannade vi med öppna munnar mitt i salongen. Det var på väg att bli solnedgång över en helt otrolig stad. Vår stad. Med byggnader av alla dess slag och höjder. Med tusentals människor under våra fötter. Det var så förträffligt vackert att vi inte kunde sluta le eller stänga våra munnar. Det var en otrolig stämning då vi fyra var helt ensamma i början. Vi sprang omkring och plåtade utsikten och varandra. Vi skrattade och personalen tittade frågade på oss, fast med ett litet leende på läpparna. När vi såg skaldjuren jublade vi. När ostronen låg uppradade kom ännu ett tjut och när marken började snurra var det nästan för mycket. Alla restaurangens bord är i en stor cirkel och sakta, sakta snurrar golvet runt för att gästerna inte missa en enda vinkel av utsikten över staden. Under fyra varv bytte vi den vanliga helgaktiviteten, att besöka paradisöar, till att besöka ett paradis högt uppe i himlen.

Jag hoppas man kan se lycka i våra bilder. För vi var verkligen superhappy. Genuit och länge.