Ordet paradis känns lite uttjatat, så för att inte upprepa mig kan vi kalla detta för lyckoland – eller lyckoö.

Våra veckor är tämligen instängda på campus, ibland känns det som vi bor på ett behandlingshem. Vi klär oss efter viss klädkod, vi tränar regelbundet, vi svettas ut våra synder, vi får icke förtära alkohol och äter alltid liknande mat. Så det är mycket trevligt att lämna betonghus och sopätande apor. Dock finns det massa apor här på Pangkor Island också. Det finns även kakaduor och miljontals myggor som älskar vårt söta blod. Vi paddlar, läser böcker, dricker vin på stranden, pratar med lokalbor, äta massa cili kicap, som är soya med massa chili i samt diskuterar livet. Vi är tre är ganska envisa och starka individer med massor av åsikter, ni kan ju föreställa er våra samtal om alla mellan himmel och jord. Emellanåt känns det som jag är Johanna Koljonen i P3 och håller i programmet ”Jättestora frågor”. Vi njuter av varje sekund här borta och kan ibland inte förstå att vi är här. Tricket att nypa sig i armen har vi redan testat, det fungerar inte. Det är fortfarande overkligt ibland. Det är som att vi får resa och plugga. Inte plugga och resa. Som när man dricker mjölk med kaffe och inte kaffe med mjölk.

---