En professorn på skolans son hade gift sig, eftersom vi är - förlåt att jag använder detta ord -  lite småkändisar på skolan blev vi självfallet medbjudna att närvara på akt nummer två i det malaysiska bröloppsfirandet. Nämligen mottagningen hemma hos brudgummens föräldrar. Det var lite av dropin-stuk och släktingar, grannar, ja hela samhället gick och kom om varandra. Tillställningen kretsade runt två saker, paret och maten. Antagligen var maten det viktigaste. Vi kändes oss lite som turister på wedding-crasher-tour men då stämningen var lycklig och allt var vackert arrangerat kunde vi inte annat än le och ta massa foton, sånt som turister gör.