Ni vet när det är sådär varmt ute, så att du svettas på ställen du inte trodde du kunde svettas på. Kroppen vill inte göra någonting. Benen hänger inte med när du försöker föra dem framåt i hjärnans tank. Fotsvetten har du ignorerat sedan länge. Att fylla i ögonbrynen med en brun penna är förgäves för du svettas så mycket i pannan att de rinner ner och tar med sig den bruna färgen i fallet. Du undrar lite lätt hur många grader det är ute. Fast egentligen vill du inte veta, för antingen är det så varmt att du inte tror dina öron eller så är det "bara" 27 grader fast din kropp tolkade det som 47, så du blir besviken. Då finns det en sak som räddar dig. Tar dig upp till ytan igen. Precis som Håkan inte trodde han skulle stanna så länge, trodde du att du skulle rinna bort för länge sedan. Men. Iskaffe är allt. Ditt vara eller inte vara. Coffiajs, som det heter här. Snabbt ska du säga det, så de hänger med. Mycket kaffe. Mycket is. Så du inte faller eller river din vackra dröm.

Lektion klockan 08:00. Inte vilken lektion som helst. Vi ska lära oss detta språk. Terima Kasih, UKM.

---