Hur saker och ting går till i detta land har jag velat skriva om länge. Men ibland när jag formulerar meningar i huvudet känner jag mig så dum. När jag kallar saker för idioti eller ineffektivt, när jag stönar för att jag inser hur jobbigt allt blir, eller den värsta tanken av de alla "åh detta kunde jag gjort tusen gånger bättre, och fortare, själv". Jag känner mig trångsynt och inte alls sådär open minded jag vill vara på pappret. Men. Ingenting som vi gör i detta land fungerar på första försöket. Det har gått så långt att vi bara skrattar åt det och aldrig tar något för givet.

Jag skulle kunna dra fyrahundra exempel. Inget har vi lyckats med på första försöket. Har vi tur, då jublar vi, klarar vi av det på tredje. Det gäller allt från boendet, till kurserna, till papper som ska fyllas in, till personer som vi ska träffa and on and on and on.. Men jag antar att jag inte är ensam. Att nästan alla som någon gång varit på utbytestermin, om terminen inte låg Uppsala eller Kiruna, känner igen sig. Att man står där med sitt svenska väluppfostrade leende, med alla papper man behöver, signerade och klarar. Passet har man alltid med sig och pengar i plånboken. Men ändå. Du har signerat på fel ställe. Du pratar med fel person. De förstår inte. De hämtar en ny person. Du förstår inte. Du längtar efter svenska system. Du skäms. Du ler igen. Du signerar. Du går hem tomhänt.

Idag när vi skulle skaffa gymkort. Vi har försökt gå till gymmet (att träna i detta land är en unik story i sig, den återkommer vi till senare) flera gånger. Igår lät de till exempel oss inte komma in. Vi måste registrera oss. En stor, extremt stor, man stod i dörren med en träningspinne och minimala hotpants bad oss strängt ta av oss skorna. Gissa hur fort vi gjorde det? Idag försökte vi registrera oss. Men fail. "The receipt man" var inte där. Så imorgon ska vi gå och skriva på ett papper, men bara efter tio men innan bönen klockan tolv. Sen måste vi vänta en dag. Då kan vi betala. Men kom inte innan nio för då kanske vi äter frukost. Sen ta med kvittot en annan dag för att vänta på träningskortet. Som tar två dagar. "You know - many people - takes long time". Sen kan vi träna. Men då är bara gymmet öppet mellan 12-14  och 17-19. Och om du kommer dit i skor är du körd. Eller om du rör hotpantsmannens training stick.

Detta är tydligen väldigt effektivt och kallas Separation of Duties. Ett nyckelbegrepp inom den interna kontrollen och används som skydd mot felaktigheter och bedrägerier. Fint tycker asiaterna. Inte fint tycker mina muskler.

Man kan inte annat än älska detta land och dessa asiater.

Jag är inte bitter. För på torsdag väntar detta igen. Då kan man stå ut med allt. Och lite till.

---