Igår väntade möte med rektorn och hans närmaste crew. Vi blev snällt men bestämt tillsagda av Suriani: "Please wear formal clothes". (Denna mening gjorde oss smått nervösa). Jag och Astrid provade hela garderoben och var så där "nej men detta går ju inte", "Hur ser jag ut?". "Ser jag ut som en man i byxor?". Man blir ju ganska påverkad av alla klädregler och att vi ser extremt olika ut i jämförelse. Men när vi sedan skakade hand med rektorn, som likt rubriken avslöjar, hade en hawaiiliknande skjorta på sig, var det första han sa "This is a very informal meeting!" på typsikt härlig malajengelska och skrattade gott. Pust vi kunde slappna av. Suriani hade gjort oss nervösa i onödan. Vi babblade på som aldrig förr. Om HM, gymnasiet, hur viktigt jobberfarenheter är och att backpacking i Asien är det nya Europatågluffandet. Hur vi visst tål stark mat och om Ingvar Kamprads snålhet. De bjöds på mat, som vanligt i asiatiska sammanhang, och vi åt gelé ur små plastburkar. Drack té med 22 sockerbitar i samt poserade framför kameror. När mötet var slut hade vi glömt bort vad ordet formellt betydde.

---

Notis: Vi kanske kan tillägga att till vänster om mig står Varun, han är utbytesstudent från Thailand. En lugn och skön hiphopare, han tog på sig sina finaste hiphopstora jeans och höll tummarna att rektorn också visste vem 2Pac var. Till höger om Astrid står Julia, en utbytesstudent från Tyskland. Som dock bara läser en kurs ekonomi och inte bor på campus. Vi har bara träffade henne denna rektorsdag. Vi fem tillsammans bildar den största flocken av utbytesstudenter den ekonomiska fakulteten någonsin skådat. Det ni.