Salamata Datang!
Välkommen till UKM - här kommer lite bilder - för det säger ju mer än tusen ord.
Den sexiga färgen grå gillas här och det ser väldigt ryskt ut. Eller vad jag skulle gissa att ryskt ser ut. Egentligen borde jag säga att det ser typiskt malaj ut, eftersom jag sett detta mycket mer än jag sett byggnader i Ryssland. Hm.
Det finns en genväg ner till ekonomiska byggnaden. Det är en trappa genom en halvskog. Där svajar inte grenarna av vinden utan av aporna som hoppar emellan. Vi har fått instruktioner att inte lämna dörrar eller fönster öppna när vi är borta, för då hoppas aporna in. Speciellt om de misstänker mat. Och med alla våra kakor, knäckebröd, choklad och saft så är nog våra rum mycket attraktiva för pappa och mamma apa.
Karta över Campus. Vi bor på Ibu Zain om någon undrar. Uttalas Iiibuu zäään. Kartan är ologisk, inte i någon skala alls men typsikt Asien.
Moskén utanför Campus.
Hon med svart slöja är Suriani - vår mamma här.
Handsome Dan försöker förstå tidtabellen till campusbussen. Det går inte alla. Fast väntar man tillräckligt länge så kommer den. Smidigt.
Frukost är svårt att hitta. Detta blev de det första dagarna.
Där alla våra lektioner kommer hållas. Observera att jag har byxor i 33 graders värme.
När man väntat tillräckligt länge att man tycker det räcker, så tar man en taxi till tåget. Det kostar 11 kronor.
Tågstationen in till KL. Ibland tar tåget 30 min ibland en timme.
Ett av alla färdmedel vi tar som för oss fram oss i detta land. Denna buss tog till IKEA och tog 3 timmar. Med alla trafficjam och alla tusen stopp. Allt här tar tid. Lång tid.
Hej Sverige. Hej IKEA. Vi blev överlyckliga och skrattade hela tiden. Notera att vi bara varit borta i två veckor. Patetiskt. Typ.
Köttbullar, lingonsylt (som malayerna kallar strawberryjam) vi var väldigt snabbt med att korrekta dem.
Hemlängtan.
Här är en helt vanlig gata, en helt vanlig byggnad och helt vanliga träd i Asien. Det roliga är att om denna byggnad hade funnit i Sverige hade det lätt varit den högsta byggnaden i denna stad. Det hade varit värsta grejen när den skulle byggas och minst 50 000 personer hade skrivit på en protestlista att den absolut inte skulle byggas. Men här är det vardag och inga konstigheter. Allt är stort och vi kan inte sluta förundras och fascineras.
Den sexiga färgen grå gillas här och det ser väldigt ryskt ut. Eller vad jag skulle gissa att ryskt ser ut. Egentligen borde jag säga att det ser typiskt malaj ut, eftersom jag sett detta mycket mer än jag sett byggnader i Ryssland. Hm.
Det finns en genväg ner till ekonomiska byggnaden. Det är en trappa genom en halvskog. Där svajar inte grenarna av vinden utan av aporna som hoppar emellan. Vi har fått instruktioner att inte lämna dörrar eller fönster öppna när vi är borta, för då hoppas aporna in. Speciellt om de misstänker mat. Och med alla våra kakor, knäckebröd, choklad och saft så är nog våra rum mycket attraktiva för pappa och mamma apa.
Karta över Campus. Vi bor på Ibu Zain om någon undrar. Uttalas Iiibuu zäään. Kartan är ologisk, inte i någon skala alls men typsikt Asien.
Moskén utanför Campus.
Hon med svart slöja är Suriani - vår mamma här.
Handsome Dan försöker förstå tidtabellen till campusbussen. Det går inte alla. Fast väntar man tillräckligt länge så kommer den. Smidigt.
Frukost är svårt att hitta. Detta blev de det första dagarna. Där alla våra lektioner kommer hållas. Observera att jag har byxor i 33 graders värme.
När man väntat tillräckligt länge att man tycker det räcker, så tar man en taxi till tåget. Det kostar 11 kronor.Tågstationen in till KL. Ibland tar tåget 30 min ibland en timme. Ett av alla färdmedel vi tar som för oss fram oss i detta land. Denna buss tog till IKEA och tog 3 timmar. Med alla trafficjam och alla tusen stopp. Allt här tar tid. Lång tid.
Hej Sverige. Hej IKEA. Vi blev överlyckliga och skrattade hela tiden. Notera att vi bara varit borta i två veckor. Patetiskt. Typ.Köttbullar, lingonsylt (som malayerna kallar strawberryjam) vi var väldigt snabbt med att korrekta dem.
Hemlängtan.
Här är en helt vanlig gata, en helt vanlig byggnad och helt vanliga träd i Asien. Det roliga är att om denna byggnad hade funnit i Sverige hade det lätt varit den högsta byggnaden i denna stad. Det hade varit värsta grejen när den skulle byggas och minst 50 000 personer hade skrivit på en protestlista att den absolut inte skulle byggas. Men här är det vardag och inga konstigheter. Allt är stort och vi kan inte sluta förundras och fascineras.
Kommentarer
Postat av: Loui
Jag förstår att du är upprörd över kartan som inte har någon skala eftersom du är lite av en kart-diktator... Kanske en till affärsidé som du och Dan kan ta tag i?
Kul att prata med dig igår! Just nu sitter jag i München och väntar på min connection flight. Länge sedan jag var i Tyskland. Allt är mycket uppstyrt här. Eller så är det bara för att jag är van vid oklara Italien. Men det är bra, Tyskarna har koll på läget och nu ska jag köpa en av alla mackor som ligger uppradade i perfekta rader. Pusspuss min vän.
Trackback